Svagheter...

Det har väl vid det här laget framgått att jag är svag för god mat, cykling, både inne och ute. Böcker, musik och film är även det sånt jag är svag för. Ett gott glas rödvin eller en Single malt från Islay är ju inte heller fel, tyvärr så är även snus en svaghet jag dras med, som jag dessutom nog kommer att dras med för alltid nu när det blivit så dyrt att det har blivit en klassfråga! ;-)

Den största svagheten är ändå mina barn, vilket säkert framgått här. Den senaste veckan har jag haft massor med tid med Abbe, ovanligt mycket faktiskt. Tyvärr blev han hämtad precis nyss och mitt hjärta och huvud blev alldeles tomt. Skönt iaf att se Matilda en snabbis efter hennes vecka i Norrland.

Lägenheten som sjudit av all glädje, liv och stök som en 10-åring kan åstadkomma blev plötsligt helt tom. Har långt ifrån vant mig vid dom här tillfällena. Blir lika låg varje gång, nästan värre idag när man under en vecka vant sig vid att ha iaf ett av barnen intill sig.
 
Det är Lördag imorgon! Det är mycket bra eftersom det ger otroligt mycket glädje att under passet på cykeln få fokusera bara på de härliga människor som orkat upp för att träna kondition klockan 10 en lördagsmorgon.

Jag har mycket klara åsikter om en massa saker, bl a hur instruktörer ska vara, om jag lever upp till mina egna krav är jag inte helt säker på i alla sammanhang... En sak jag försöker hålla stenhårt på är att det inte ska märkas på mig som instruktör hur veckan i övrigt varit eller om privatpersonen Tobbe tycker att något är skit. När instruktören Tobbe kliver in så är det en glad, engagerad och förhoppningsvis motiverande instruktör även om något är tungt för den där Tobbe utanför cykelsalen för tillfället.

Om någon av mina deltagare läser här ibland så vill jag att Ni lovar mig en sak! Lova att be mig skärpa mig om jag inte lyckas med det sistnämnda kravet vid något tillfälle.

Nu kanske någon tror att det jag beskrev betyder att man ibland bara spelar teater. Så menade jag inte alls! Snarare är det så att man bara stänger vardagen ute när man går in i den rollen. För mig betyder det oerhört mycket att få den energin som 15-20 engagerade cyklister ger under en timme. Älskar det! Kanske tur att det är en bit till anläggningen, skulle väl be chefen att få köra pass varje dag annars... ;-)

Nu väntar en äggmacka till Idol för att vara i toppform imorgon 1000!!!

Vi hörs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0