Multisport...
Eftersom jag inte varit så aktiv med bloggandet under sommaren och hösten så har jag mycket att skriva om som kan intressera den stora massan, kanske...
En sak som kan lugna eliten bland multisportarna i Sverige är att jag är precis lika dålig i den sporten i år som förra året. Fattar inte egentligen varför jag utsätter mig för vattensporter. Men vad gör man inte för min käre svåger Jari.
Nåväl, det var dags för den andra tävlingen, i vad som ser ut att bli en tradition som växer. Platsen är Öregrund, arrangör är Jari. Grenarna är precis som förra året paddling, cykling och löpning.
Startfältet har sedan förra årets premiär blivit tre gånger så stort. Kul för Jari!
Jag hade glad i hågen lånat en kajak som jag kände mig både snabb och hyfsat trygg i. Det var innan tävlingsnerver, stress, prestationsångest och "ärevarvskörande" båtar kom in i bilden.
Starten går och jag känner mig vingligare än någonsin trots i princip spegelblankt vatten. Hepp, en båtjävel närmar sig, blir nervös eftersom vågor från sidan inte är något jag vill ha. Försöker styra emot, plums... Där gick drömmen om att kanske hamna bland de fem snabbaste i spat. Simma till närmaste ö, tömma kajaken och fortsätta förnedringen. Sakta med inbillad stabilitet. Kommer upp ur vattnet kanske 4 minuter efter den som var "näst värdelösast" på att paddla. Sur som fan, både bildligt och bokstavligt talat.
Hade inte Anders med flera peppat mig att jag måste visa att jag inte är lika kass på att cykla som att paddla så hade jag nog gett upp. Tagit första bästa handduk och inte kastat in den utan istället torkat mig torr, köpt en glass och njutit av skådespelet från publikplats.
Ok, cyklade så hårt jag kunde och det visade sig att jag cyklade fort, så fort att jag faktiskt körde ikapp några.
Så snabb att fotografen inte ens hann få mig på bild innan jag hunnit ta loss foten. :)
Växlar motvilligt till löpningen. Stumma ben, vilka förvånande nog piggar på sig eftersom. Jag hade ju faktiskt sprungit hela två gånger i år så jag kände mig lite nedtränad... :)
Springer ikapp och förbi några till och kan väl summera min insats som godkänd i två grenar av tre.
Trots allt så ska Jari ha en stor eloge för ett himla kul arrangemang som jag kanske kan vara med och stötta från land eller nått nästa år.
Precis som vanligt har jag en förmåga att glömma snabbt och var glad efter målgång. :)
Håll ögonen öppna så kommer det nog lite bilder på de riktiga multiidrottarna vid senare tillfälle.
/Tobbe
En sak som kan lugna eliten bland multisportarna i Sverige är att jag är precis lika dålig i den sporten i år som förra året. Fattar inte egentligen varför jag utsätter mig för vattensporter. Men vad gör man inte för min käre svåger Jari.
Nåväl, det var dags för den andra tävlingen, i vad som ser ut att bli en tradition som växer. Platsen är Öregrund, arrangör är Jari. Grenarna är precis som förra året paddling, cykling och löpning.
Startfältet har sedan förra årets premiär blivit tre gånger så stort. Kul för Jari!
Jag hade glad i hågen lånat en kajak som jag kände mig både snabb och hyfsat trygg i. Det var innan tävlingsnerver, stress, prestationsångest och "ärevarvskörande" båtar kom in i bilden.
Starten går och jag känner mig vingligare än någonsin trots i princip spegelblankt vatten. Hepp, en båtjävel närmar sig, blir nervös eftersom vågor från sidan inte är något jag vill ha. Försöker styra emot, plums... Där gick drömmen om att kanske hamna bland de fem snabbaste i spat. Simma till närmaste ö, tömma kajaken och fortsätta förnedringen. Sakta med inbillad stabilitet. Kommer upp ur vattnet kanske 4 minuter efter den som var "näst värdelösast" på att paddla. Sur som fan, både bildligt och bokstavligt talat.
Hade inte Anders med flera peppat mig att jag måste visa att jag inte är lika kass på att cykla som att paddla så hade jag nog gett upp. Tagit första bästa handduk och inte kastat in den utan istället torkat mig torr, köpt en glass och njutit av skådespelet från publikplats.
Ok, cyklade så hårt jag kunde och det visade sig att jag cyklade fort, så fort att jag faktiskt körde ikapp några.
Så snabb att fotografen inte ens hann få mig på bild innan jag hunnit ta loss foten. :)
Växlar motvilligt till löpningen. Stumma ben, vilka förvånande nog piggar på sig eftersom. Jag hade ju faktiskt sprungit hela två gånger i år så jag kände mig lite nedtränad... :)
Springer ikapp och förbi några till och kan väl summera min insats som godkänd i två grenar av tre.
Trots allt så ska Jari ha en stor eloge för ett himla kul arrangemang som jag kanske kan vara med och stötta från land eller nått nästa år.
Precis som vanligt har jag en förmåga att glömma snabbt och var glad efter målgång. :)
Håll ögonen öppna så kommer det nog lite bilder på de riktiga multiidrottarna vid senare tillfälle.
/Tobbe
Möjligheter
I gårdagens cykelpass på Frösan var det fokus på styrka. Bergspass med grenspecifik styrka passar bra att köra under vinterns innecykling. För instruktören är det tacksamt att designa de passen eftersom det finns tusentals med bra låtar för ändamålet. Dance-remixar i 128-140 bpm verkar dessutom vara populära hos deltagarna. Disco!
Inspirationen hämtades från ett par norska ben.
Trenden med fullbokade pass fortsätter hålla i sig vilket är otroligt kul! Klasserna är blandade avseende ålder och träningserfarenhet, det som är gemensamt för alla är härligt humör och cykelglädje.
För egen del så kör jag nu mina egna pass lite hårdare än normalt eftersom "hela stan" börjat cykla och det lär bli tufft att vara snabbast om man slarvar bort ett enda tillfälle till träning... Fokus Tobbe!
Som avslutning en bild på ännu ett par svenska ben med en tan-line att avundas...
... och ett litet tillägg till cyklisternas stilskola... ;)
(Personligen tycker jag det verkar som om strumporna varit lite väl långa ...)
Inspirationen hämtades från ett par norska ben.
Trenden med fullbokade pass fortsätter hålla i sig vilket är otroligt kul! Klasserna är blandade avseende ålder och träningserfarenhet, det som är gemensamt för alla är härligt humör och cykelglädje.
För egen del så kör jag nu mina egna pass lite hårdare än normalt eftersom "hela stan" börjat cykla och det lär bli tufft att vara snabbast om man slarvar bort ett enda tillfälle till träning... Fokus Tobbe!
Som avslutning en bild på ännu ett par svenska ben med en tan-line att avundas...
... och ett litet tillägg till cyklisternas stilskola... ;)
(Personligen tycker jag det verkar som om strumporna varit lite väl långa ...)
Höstinspiration!
Hösten kan ju vara ganska dyster med kyla, mörker och fukt. I mitt fall väljer jag bland mycket annat att motarbeta detta med värme, mörker och en del fukt i form av svettiga cykelpass inomhus.
Innecyklingen på Frösan har verkligen tagit fart igen, vilket är fantastiskt kul! Både tisdagarnas 45 minuters pass och söndagarnas 75 minuters dito är fullbokade varje vecka nu. Klasserna fylls av härliga deltagare som gillar att utmanas i de olika teknikerna som ingår i min "spinningfilosofi". Grupperna varierar lite från vecka till vecka vilket kanske till viss del beror på vilka som hinner boka innan det blir fullt.
Vad gäller filosofin runt att cykla inomhus i grupp så tror jag att det är oerhört viktigt att man har en plan och ett koncept som håller för att få den egentligen ganska statiska och "tråkiga" cyklingen att fungera på en blandad grupp.
I mitt fall så är målet att alltid ha en röd tråd i passet. Att det från första till sista tramptaget känns som en runda. Att musiken håller ihop och skapar ett flyt genom hela passet. Just musiken är jätteviktig för mig då den även hjälper till att signalera vilken intensitet jag har tänkt mig i olika partier av banan. En lite lustig parantes är att jag väldigt sällan lyssnar "privat" på den musik jag använder till cyklingen.
En reflektion är att deltagarna med få undantag verkar uppskatta de mer intensiva passen som bygger på känslan i lag/parkörning och tävling. :)
Eftersom jag hobbycyklar både i skogen och på landsvägen så hämtas mycket av känslan och inspirationen ifrån verkligheten. Till gårdagens pass blev temat en simulering av vår hemmarunda i skogen. Patrick och jag körde våra 2,5 mil i underbart höstväder på lördagen vilket gjorde valet av pass och klassdesign väldigt enkelt.
Slutligen en bild som visar hur glatt humöret blir efter en skön höstrunda i strålande väder och med bästa sällskap!
Vi hörs!
/Tobbe
Innecyklingen på Frösan har verkligen tagit fart igen, vilket är fantastiskt kul! Både tisdagarnas 45 minuters pass och söndagarnas 75 minuters dito är fullbokade varje vecka nu. Klasserna fylls av härliga deltagare som gillar att utmanas i de olika teknikerna som ingår i min "spinningfilosofi". Grupperna varierar lite från vecka till vecka vilket kanske till viss del beror på vilka som hinner boka innan det blir fullt.
Vad gäller filosofin runt att cykla inomhus i grupp så tror jag att det är oerhört viktigt att man har en plan och ett koncept som håller för att få den egentligen ganska statiska och "tråkiga" cyklingen att fungera på en blandad grupp.
I mitt fall så är målet att alltid ha en röd tråd i passet. Att det från första till sista tramptaget känns som en runda. Att musiken håller ihop och skapar ett flyt genom hela passet. Just musiken är jätteviktig för mig då den även hjälper till att signalera vilken intensitet jag har tänkt mig i olika partier av banan. En lite lustig parantes är att jag väldigt sällan lyssnar "privat" på den musik jag använder till cyklingen.
En reflektion är att deltagarna med få undantag verkar uppskatta de mer intensiva passen som bygger på känslan i lag/parkörning och tävling. :)
Eftersom jag hobbycyklar både i skogen och på landsvägen så hämtas mycket av känslan och inspirationen ifrån verkligheten. Till gårdagens pass blev temat en simulering av vår hemmarunda i skogen. Patrick och jag körde våra 2,5 mil i underbart höstväder på lördagen vilket gjorde valet av pass och klassdesign väldigt enkelt.
Slutligen en bild som visar hur glatt humöret blir efter en skön höstrunda i strålande väder och med bästa sällskap!
Vi hörs!
/Tobbe
