Multisport...
Eftersom jag inte varit så aktiv med bloggandet under sommaren och hösten så har jag mycket att skriva om som kan intressera den stora massan, kanske...
En sak som kan lugna eliten bland multisportarna i Sverige är att jag är precis lika dålig i den sporten i år som förra året. Fattar inte egentligen varför jag utsätter mig för vattensporter. Men vad gör man inte för min käre svåger Jari.
Nåväl, det var dags för den andra tävlingen, i vad som ser ut att bli en tradition som växer. Platsen är Öregrund, arrangör är Jari. Grenarna är precis som förra året paddling, cykling och löpning.
Startfältet har sedan förra årets premiär blivit tre gånger så stort. Kul för Jari!
Jag hade glad i hågen lånat en kajak som jag kände mig både snabb och hyfsat trygg i. Det var innan tävlingsnerver, stress, prestationsångest och "ärevarvskörande" båtar kom in i bilden.
Starten går och jag känner mig vingligare än någonsin trots i princip spegelblankt vatten. Hepp, en båtjävel närmar sig, blir nervös eftersom vågor från sidan inte är något jag vill ha. Försöker styra emot, plums... Där gick drömmen om att kanske hamna bland de fem snabbaste i spat. Simma till närmaste ö, tömma kajaken och fortsätta förnedringen. Sakta med inbillad stabilitet. Kommer upp ur vattnet kanske 4 minuter efter den som var "näst värdelösast" på att paddla. Sur som fan, både bildligt och bokstavligt talat.
Hade inte Anders med flera peppat mig att jag måste visa att jag inte är lika kass på att cykla som att paddla så hade jag nog gett upp. Tagit första bästa handduk och inte kastat in den utan istället torkat mig torr, köpt en glass och njutit av skådespelet från publikplats.
Ok, cyklade så hårt jag kunde och det visade sig att jag cyklade fort, så fort att jag faktiskt körde ikapp några.
Så snabb att fotografen inte ens hann få mig på bild innan jag hunnit ta loss foten. :)
Växlar motvilligt till löpningen. Stumma ben, vilka förvånande nog piggar på sig eftersom. Jag hade ju faktiskt sprungit hela två gånger i år så jag kände mig lite nedtränad... :)
Springer ikapp och förbi några till och kan väl summera min insats som godkänd i två grenar av tre.
Trots allt så ska Jari ha en stor eloge för ett himla kul arrangemang som jag kanske kan vara med och stötta från land eller nått nästa år.
Precis som vanligt har jag en förmåga att glömma snabbt och var glad efter målgång. :)
Håll ögonen öppna så kommer det nog lite bilder på de riktiga multiidrottarna vid senare tillfälle.
/Tobbe
En sak som kan lugna eliten bland multisportarna i Sverige är att jag är precis lika dålig i den sporten i år som förra året. Fattar inte egentligen varför jag utsätter mig för vattensporter. Men vad gör man inte för min käre svåger Jari.
Nåväl, det var dags för den andra tävlingen, i vad som ser ut att bli en tradition som växer. Platsen är Öregrund, arrangör är Jari. Grenarna är precis som förra året paddling, cykling och löpning.
Startfältet har sedan förra årets premiär blivit tre gånger så stort. Kul för Jari!
Jag hade glad i hågen lånat en kajak som jag kände mig både snabb och hyfsat trygg i. Det var innan tävlingsnerver, stress, prestationsångest och "ärevarvskörande" båtar kom in i bilden.
Starten går och jag känner mig vingligare än någonsin trots i princip spegelblankt vatten. Hepp, en båtjävel närmar sig, blir nervös eftersom vågor från sidan inte är något jag vill ha. Försöker styra emot, plums... Där gick drömmen om att kanske hamna bland de fem snabbaste i spat. Simma till närmaste ö, tömma kajaken och fortsätta förnedringen. Sakta med inbillad stabilitet. Kommer upp ur vattnet kanske 4 minuter efter den som var "näst värdelösast" på att paddla. Sur som fan, både bildligt och bokstavligt talat.
Hade inte Anders med flera peppat mig att jag måste visa att jag inte är lika kass på att cykla som att paddla så hade jag nog gett upp. Tagit första bästa handduk och inte kastat in den utan istället torkat mig torr, köpt en glass och njutit av skådespelet från publikplats.
Ok, cyklade så hårt jag kunde och det visade sig att jag cyklade fort, så fort att jag faktiskt körde ikapp några.
Så snabb att fotografen inte ens hann få mig på bild innan jag hunnit ta loss foten. :)
Växlar motvilligt till löpningen. Stumma ben, vilka förvånande nog piggar på sig eftersom. Jag hade ju faktiskt sprungit hela två gånger i år så jag kände mig lite nedtränad... :)
Springer ikapp och förbi några till och kan väl summera min insats som godkänd i två grenar av tre.
Trots allt så ska Jari ha en stor eloge för ett himla kul arrangemang som jag kanske kan vara med och stötta från land eller nått nästa år.
Precis som vanligt har jag en förmåga att glömma snabbt och var glad efter målgång. :)
Håll ögonen öppna så kommer det nog lite bilder på de riktiga multiidrottarna vid senare tillfälle.
/Tobbe
Kommentarer
Trackback
