Semester...
Trevligt!
Hemma
Meck mm...
I sista delen av cykelskolan avseende växlar kommer framväxeln att avhandlas, lite kort. Återigen är det Shimano som står i fokus.
Principen för att justera framväxeln är densamma som för bakväxeln. Ställ ändlägena på de små skruvarna på ovansidan av växeln märkta H och L samt grovjustera spänningen på vajern med skruven som håller densamma.
Finjustering görs sedan i mitt fall på skruven nedan. Detta kan variera lite mellan olika modeller men principen är densamma. Viktigt är att justera så man minimerar kedjeskrapet oavsett vilken växel man kör på.
Nästa bild är totalt oviktig för inlägget och är endast med för att kolfiber är så himla snyggt!..
Nästa tips hör nog mer hemma i kategorin stiltips än mecktips... En iofs inte oviktig detalj om sekunder skall sparas, men i sanningens namn ganska betydelselös för de flesta. OM det inte vore för att man ser hopplöst amatörmässig ut om man missat denna detalj.
Alltså... Ventilhatt bort! Likaså ringen som brukar sitta på ventilen närmast fälgen. Tar ohyggligt många sekunder att få bort vid eventuell punktering.
Appropå punktering så är det absolut no no med pump. Kolsyra "is the shit".
"Pungtering" är en helt annan fråga som leder mig till vad jag funderat över i flera år nu. Nämligen, hardtail eller softtail. Jag blir allt mer övertygad om att jag kommer vara snabbare på MTB om jag även fortsättningsvis kör fulldämpat istället för halvdämpat även om det kostar lite i vikt.
Efter att jag haft förmånen att testa hardtail i samband med service av Patricks cykel så tror jag att min nästa MTB även den kommer bespara juvelerna och rumpan de värsta smällarna. Mest "value for Money" verkar det som att en Scott Spark 30 ger. Att investera i en cykel som det inte står Specialized på bär emot och kräver ett antal sömnlösa nätter men tyvärr ser det inte bättre ut...
Drömmen ser däremot ut ungefär så här.
PB, Premiär, Spets och underskrifter
Japp! Där satt den! Första fina gäddan på hemmaplan!
En djurvän, eller iaf en som vill fånga fiskarna hellre än att äta dem, är försiktig med sina fångster.
Tillbaks dit den hör hemma.
På eftermiddagen blev det premiärgrillning i mammas och pappas grillstuga. Mamma fick sköta korvarna trots att det var morsdag.
Foxi spelade fot-/nosboll med grabbarna och blev så törstig att hon vägrade släppa greppet om den lilla fontänen. Vad kan göra en Jack Russel mer lycklig än en boll som sprutar vatten...
Dagen avrundades med att titta på Matilda och de övriga spetseleverna när de framförde en annorlunda och bra show i Uppsala. Ett snabbt besök hos Håkan blev det också innan det var läggdags.
Idag har det inte hänt så mycket mer än att jag pysslat med hemmet. Kört sopor, klippt gräs mm och skrivit på en hel bunt med papper... Mina anställningspapper, underbart! :)
I morgon måste jag försöka mobilisera lite kraft till att träna MTB. Känns viktigt att få upp farten i benen eftersom det är tävling på torsdag. :)
Lördagen 28 maj
Helgen blev lugn och utan större aktiviteter. Dagen började med att Abbe och jag plastade ett hål som blivit i vår lilla båt under en storm i höstas. Kladdigt var det men den håller tätt fortfarande...
Medans första lagret härdade passade vi på att fiska lite. Inget hugg men vi fick beskåda ett skådespel vi aldrig sett förr. Nämligen braxar som lekte som galningar.
Måsarna var ivriga att beskåda samma sak...
Måsarna hade tydligen lyckats någon gång iaf.
När vi kom hem igen så blomstrade kärlekslivet på Ejdervägen...
Båten blev redo för söndagens äventyr som kommer lite senare. Kan skvallra om att det innehåller ett PB, och det är inte mitt... :)
Mera meck
Själv kommer jag göra precis det, lata mig alltså. Abbe är hos oss i helgen och Nina jobbar förstås en massa, vilket gör att risken för fiske är stor! Förutom det så ska vi försöka fylla helgen med mys och god mat.
För er som tar chansen att nöta tempointervaller eller spurter i Kyrkbacken, andra backar funkar också om man inte befinner sig i Östhammar, så kan jag informera om att vädret blir så här:
Som av en händelse så för just backspurter oss vidare i inlägget. Vad man inte vill är att skon lossnar ifrån pedalen i en spurt, man vill inte heller att man inte kommer loss om man ska stanna. Resultatet blir i båda fallen inget bra och kan i värsta fall dessutom bli smärtsamt. Den senare varianten har ett namn, SPD-vurpa, brukar drabba de flesta cyklister någon gång i karriären...
För att undvika båda problemen bör pedalerna justeras noga. Skiljer mellan modeller, förstås. På Shimanos SPD-SL-pedaler görs det på skruven (1).
I det tidigare inlägget om bromsar så glömde jag en viktig detalj. Nämligen att klossen är justerad så den tar på bromsytan på fälgen och ingen annanstans. Justeras på skruven (1).
Bilden nedan visar ett lagom avstånd mellan fälg och kloss om fälgen inte är skev...
Vi har nu snart klarat av allt utom växlarnas justering, som av en händelse kommer i kortfattad form nedan.
Börja med att växla ned kedjan på minsta drevet på kassetten. Släpp på vajerspänningen på skruv (4). Justera därefter på skruv (1) märkt med H tills kedjan går i en lodlinje över drevet och växelföraren.
Efter detta sträcks vajern tills den är spänd och dras åt på skruv (4). Prova växla upp till nästa drev. Om det krånglar så justera på skruven (3) tills kedjan utan problem växlar upp.
Växla sedan upp igenom alla drev och tillbaka igen. Funkar det inte perfekt så finjustera ytterliggare på skruv (3).
Avsluta med att växla upp kedjan till största drevet och justera på skruv (2) märkt L så det inte finns risk att kedjan växlas för långt och hamnar mellan drevet och ekrarna.
Passa även på att känna så skruven (5) är åtdragen så inte växeln glappar.
Klart! (Detta beskriver Shimanos system och skiljer sig antagligen lite från Campagnolo och SRAM.)
Framväxeln kommer i nästa inlägg, under tiden så får ni skruva på bakväxeln...
Gammal, men fortfarande ohotad på tronen som klungans sexigaste! ;)
Hur som helst så kan ni som läser detta inte skylla på materialet om ni inte är snabbare än våra objudna gäster framöver! :)
Bakiskänsla
Antar att känslan beror på att mycket negativ spänning släppt i kroppen och bytts mot förväntan och en positiv spänning. Efter natten och förmiddagens reflektioner är jag i alla fall minst lika positiv till min framtida arbetsgivare som igår, vilket känns mycket bra!
Jag har ju tidigare utlovat lite enkla tips på hur man justerar sin cykel på egen hand och tänkte börja så smått idag med bromsarna. Enkelt att fixa och viktigt att det är rätt.
"Quick realese" knappen (1) Skall vara i stängt läge, dvs nedåt när korrekt avstånd mellan bromskloss och fälg (2) justeras in. Korrekt avstånd är så nära som möjligt utan att fälgen tar i när den snurrar.
Grovjusteringen görs genom att spänna bromsvajern och låsa den med skruven (3).
Finjustering görs med skruven (4).
Anledningen till att "quick realesen" (1) ska vara nedåt vid justering är att man vid problem med en skev fälg ska kunna öppna bromsen och ta sig hem vid tex en vurpa, ekerbrott eller annat problem. Stilmässigt helt okorrekt att åka med bromsen öppen vid normal cykling, tyder på dålig koll på prylarna... :)
Bilden ovan fyller egentligen ingen funktion mer än att vara snygg och bilda en brygga till nästa viktiga justering, nämligen styrlagret.
Det är inte helt ovanligt med glappande styrlager. För att fixa det krävs en enkel åtgärd där det trots enkelheten är mycket viktigt att den görs rätt.
Styrlagerglappet justeras med skruven (1). OBS! Det är mycket viktigt att skruvarna (2) som håller styrstamen lossas först annars är risken stor att expandern under skruv (1) dras sönder.
1. Lossa skruvarna (2)
2. Justera på skruven (1) tills glappet är borta. Viktigt att känna så lagret löper fint och inte går tungt. Om så är fallet lossa lite igen.
3. När du är nöjd med glappet så ställer du in styrstammen rakt (dvs i samma riktning som framhjulet...) och drar åt skruvarna (2) igen.
Lätt som en plätt och några hundra kronor kvar i plånboken stället för i kassaapparaten hos din LBS...
Nästa del kommer att handla om justering av växlarna. Vilket är lika lätt om man är nogrann och vet vad man ska göra.
För övrigt så känner jag att lite regn inte skadar då potatisarna växer på bra!
Upptäckte häromdagen att även vindruvorna verkar må bra. Lite coolt att dessa små rackare faktiskt kommer bli fina och goda blå druvor.
Appropå säkerhet så dök det upp en rolig bild på google när jag skulle ha tag på en bild på safety-temat... :)
En lång dag...
Den här dagen kommer jag att minnas länge... Nu har jag i och för sig ända sedan 1973 haft en relation med just den 26:e maj eftersom min lillasyster Anna föddes då, stort grattis syrran!
Jag måste förresten dela med mig av en rolig sak som hände i Gimo när jag var på väg hem från Solna. 
Farbrorn var inte på väg över vägen utan promenerade längs med mittlinjen i lugn och fin takt. Så lugn takt att jag efter att den oemotståndliga bilden tagits tvingades köra om honom på fel sida. Han borde kanske haft en Rullator i kolfiber...
Väl hemma igen så blev det en snabb kopp kaffe med de stressade mäklarna på Fastighetsbyrån för att fira. Trivsamt!
Under kvällen skulle sedan både en snabbvisit på Elins skola och födelsedagsfirande hos syrran hinnas med. Det verkade snärjigt redan från början och med 45 minuters försening till första aktiviteten pga jobb så blev det hetsigt, men bra! Båda aktiviteterna flöt fint och vi har nu landat i soffan efter en lång, stressig och rolig dag.
Ögonlocken på mig är tunga fast huvudet känns som om det skulle vilja vara vaket hela natten. Ninas ögonlock är också tunga fast hennes huvud verkar vilja sova. :)
Kanske är Nina tröttare än mig pga av kvällens idrottsaktiviteter...
Japp! Jag tror hon träffade alla målen med ett skott! 
Imorgon väntar en viktig del i cykelskolan och ett pass i skogen, bland annat.
/Ciao!
Happy!!!
Frukost i lugn och ro innan lockarna och de grå fixades. Halv nio bar det sedan iväg söderut med GPS:en programmerad.
Med underbart väder och gott om tid kunde jag faktiskt njuta av färden trots att det inte bara var fjärilar på ängarna utan även en del i min mage.
I den här bilden finns det säkert fler flugor än fjärilar, iaf på höger sida om vägen...
Stora staden närmar sig raskt och fjärilar och flugor byts mot bilar i mängd.
Målet för resan är nått!
I entrén blev det lite surrealistiskt när jag läste på skyltarna och jag såg det nästan som ett tecken från ovan.
Detta lustiga sammanträffande till trots så valde jag att gå till vänster.
Mötet gick som förväntat mycket bra. Min nya chef är toppen, vi kom överrens och jag fick en ny arbetsgivare! Företag har en ambitiös plan och ett brett kunnande inom olika områden vilket gör att jag ser ljust på framtiden och tror på en lång karriär i en ny och spännande bransch. Med facit i hand, eller iaf början av facit, så har det varit värt att vänta på detta.
Just ja... Drömmen jag nämnde...
Jag ligger och sover när Nina kommer in i sovrummet, hon snubblar över min cykel, ramlar och blir inte glad... Hennes ilska mildras inte nämnvärt när jag i panik slänger mig över cykeln för att kolla att inte växelörat krökts eller nått annat gått sönder innan jag hjälper henne upp och samtidigt väser att hon måste se sig för...
Nu var det ju tur att det bara var en dröm, min cykel sover i garaget och den är inte det viktigaste i mitt liv. :)
Kanske var drömmen ett sätt att ta farväl av en "lovande cykelkarriär" som varat mellan första november 2010 och första juli 2011. Min tid som heltidssportare och hemmaman är över och det känns så skönt!!!
Som svåger Jari sa, "close but no cigarr...". Antar att han syftade på den jäkla kyrkbacken... Nu har jag iaf en månad till på mig att träna spurter i kyrkbacken för att en endaste gång slå mannen jag aldrig lyckats spurta ned (i backen som räknas alltså...:)).
Appropå träning så känns det som om det blev en liten vändpunkt i skogen igår när Patrick och jag var ute en timme. Mera mod, mera fart. Underbar känsla!
För att inte alla cyklister i Östhammar ska kunna andas ut helt så vill jag tillägga att jag tror att det kommer finnas tid att plåga sig då och då även fortsättningsvis. Kortare och hårdare passar mig bra. Dessutom får jag cykelavstånd till jobbet, iaf inledningsvis.
/Ciao
Snurr...
Den här veckan har det varit både irriterande väntan och snurr i huvudet. Efter en dag i huvudstaden imorgon så hoppas jag att det slutat snurra, eller iaf snurrar på annat sätt...
Efter att ha ägnat tid åt Patricks MTB så kändes det fint, och nödvändigt, att få händerna rena inför morgondagen. Att Fröken Tarmac också blev ren var en fin bonus då jag gillar att ha puts på prylarna.
Även hjulen fick sitt, eker för eker... 
Pratade tidigare om ekrarnas effekt på aerodynamiken. Bontrager har valt platta och smala ekrar istället för runda eftersom de menar att det minskar turbulensen och därmed luftmotståndet. Notera också ekringen. Korsekrade på kassettsidan och radialekrat på andra sidan.
Kassetten är manligt liten, 11-23 tänder, vilket funkar fint i Uppland. Den kassetten skulle däremot inte ta mig uppför de brantaste bergen i Giro d'Italia annat än gående...
Proffsen löser de brantaste bergen på olika sätt, nedan är ett av de mer ovanliga jag sett. En MTB-växel för att klara en jättekassett. Mer vanligt är att välja en mindre klinga fram.
Meck del två
Lite meckigt att justera bort glappet i navet utan att få alltför mycket motstånd i rullet. Hade det varit Jaris cykel så hade jag nog prioriterat minsta glapp och största motstånd... Hehe.
Kedjan kuggar i fint i det nya drevet, fast jag misstänker att mellanklingan kanske borde bytas också.
Skrapandet i framväxeln och ofrivilliga nedväxlingar är borta efter sträckning av vajern och några varv på justerskruven för ändläget. Växlar nu distinkt och fint.
Eftersom det verkar vara ganska vanligt att cyklister har svårt att justera växlar mm så är det inte omöjligt att det dyker upp några enkla tips här framöver.
/Ciao
Meck
Efter hemkomsten från Gimo igår så hämtade Patrick ett paket från CC, alltid skoj med hjulafton även om inte prylarna var mina. Hem till verkstaden direkt, P's Scott Scale 30 skulle få en ansiktslyftning, iaf en renovering av drivlinan.
Stora kedjedrevet skulle bytas först eftersom det kändes lite tandlöst...
Nytt och fint.
Även baknavet fick sig en översyn. Många delar är det...
Nu ska nya kassetten och kedjan på plats sen är det "gamla" kolfiberspjutet redo för kamp igen!
När det var dags för middag så hittades en knippe färsk sparris i kylen, en mycket trevlig överraskning som kan pigga upp vilken tisdag som helst.
Less is more, stekt i smör och salt så är det en riktig favorit.
Lite parmesan och sparrisen är biff! :)
Efter middagen kunde vi inte motstå frestelsen att ta en tur i skogen. Ja, kanske sanningen är lite vinklad, jag fick tjata en gnutta... :)
Kvällen till ära serverades proteintilskott i skogen. Tur att vi cyklade lugnt och fint så det funkade att andas med stängd mun. Att cykla med stängda ögon är inte att rekomendera även om det också hade varit skönt.
Avslutningsvis så kan jag konstatera att det var en riktig cykeltur på Tour of California i natt. Stefan Denifl hade maxflyt när han blev överkörd av sin egen servicebil och klarade sig utan allvarliga skador.
Blåst blåst blåst...
Dagens pass på asfalt blev till Gimo för att hämta Patrick och sedan hem igen.
Mitt minne sviker mig kanske men inte fasen blåste det så här mycket för 10 år sedan.
Cykling är jätteroligt, men de pass där det diffar 8 km/h beroende på vindriktningen kan jag vara utan. Å andra sidan så var det perfekt just idag med tanke på föregående inlägg. Ett ypperligt tillfälle att testa och optimera sin aeroposition. Det funkade bra, tills Patrick spelade trött och lastade över sin gigantiska ryggsäck på min lilla rygg. Ingen fara tänkte jag, ryggsäcksbäraren ligger på rulle, nix pix... Efter avslutat pass så var P jätteglad över att ryggsäcken skapade en jättehärlig slipstream, grrr... :)
Klart frestad att köra en Finn Fem Fel på min gode vän som hämnd... 
Lite senare kommer en uppdatering av kvällens meck och mat också.
/Ciao
Rulle...
Rulle är inte Rilles bror eller kusin. Rille är förresten en himla trevlig kille som av en händelse är värd att nämna i det här inlägget eftersom han blir allt bättre på att ligga på Rulle... :) En snurrig och ganska irrelevant inledning på ett inlägg som för övrigt kan vara ganska nyttigt för nyblivna cyklister som vill cykla lite fortare.
Rille till höger, killen till vänster är Rilles Rulle för dagen.
Vi har ett antal veckor haft en organiserad cykelträning på onsdagar här i Östhammar. Bakgrunden på deltagarna har varit varierande vilket är jätteskoj! Allt från nybörjare på lånade cyklar till tokstarka "gubbar" med tävlingsbakgrund.
En av fördelarna med att inte cykla ensam är det sociala, det är helt enkelt roligare. 
Ännu viktigare är att det går att åka mycket fortare när man delar kampen mot vinden med andra.
Alla som någon gång cyklat i motvind vet hur jobbigt det är jämfört med att cykla i medvind. Det inte alla tänker på är att om man har förmånen att ligga bakom någon så har man massor att vinna oavsett om det blåser eller inte.
Om hastigheten är 40km/h så går ca 85% av kraften åt till att pressa undan de elaka luftmolekylerna och endast ca 15% till att faktiskt driva cyklisten och cykeln framåt. Naturligtvis slår procenten lite fram och tillbaks beroende på lufttryck, temperatur, väglag etc. Oavsett de små variationerna så är det solklart lättare att ligga på rulle än att ligga först eller cykla ensam.
Påfallande ofta har nybörjare problem med att ligga tillräckligt nära framförvarande cyklist. Grafen nedan förklarar varför jag tjatar om detta på våra rundor.
Nästa bild visar min puls och hastighet under en runda förra våren då Nicke Norling och jag växeldrog i ganska högt tempo. Mina pulstoppar var både höga och plågsamma när jag låg först för att snabbt gå ned till snackpuls när jag hade förmånen att ligga bakom Nickes breda axlar. Ur dessa kurvor kan man ganska snabbt lista ut att jag aldrig klarat samma tempo om jag varit ensam.
Nästa gång ska jag försöka förklara lite vett och etikett i klungan. Fram till dess kan ni läsa detta inlägg tills det sitter i ryggmärgen att det är vinden som är vår största fiende!
Naturligtvis kan man göra mycket även när man cyklar ensam för att lura vinden. En aerodynamisk sittställning finns det massor att tjäna på. Det finns en anledning till att Lance Armstrong tillbringat massor av tid i vindtunnlar för att optimera sin tempoposition.
Tydligen sker detta off-season eftersom benen är lite lurviga.
Andra små detaljer som vad ekrarnas utseende, antal och annat har för betydelse kommer även detta att avhandlas senare.
Några som är verkligen duktiga på att ligga på rulle och vara aerodynamiska är proffsen då de kör lagtempo.
Rak motvind är lättast att hantera då man kan ligga på ett rakt led. Kantvind är det svåraste. Speciellt för oss som inte har förmånen att köra på avlysta vägar...
Hur som helst så har även en glad och mullig motionär mycket att vinna genom att fundera lite på dessa frågor och finslipa sin sittposition en aning. Jag lovar att det kommer göra skillnad på just er "rekordrunda".
Även vid "normal" cykling så är det värt att titta på hur man sitter, armarna nära kroppen och benen nära cykeln.
Nu ska jag ut och testa min position i stormvindarna...
/Ciao
Gräsklippning, snöskottning och...
Funderade när jag gick runt med vår klippare, vilken jag dessutom inte riktigt kommer överrens med, på hur skulle man kunna lösa problemet, eller iaf göra det roligare.
Google visade sig ha många bra idéer, några så bra att jag önskar de skulle kommit från min klippska hjärna. (jag vet att klipska är felstavat men kunde inte låta bli... skrattade iaf själv. ;))
Ah! Så bra att jag verkligen hoppas den kommer i serieproduktion. Perfekt för cyklister som vill ta varje tillfälle att träna benen. Kan se mig själv komma infarande med pulsklockan runt handleden och glatt ropa till Nina att jag satt nytt rekord igen! Snittade x antal kvm/timme...
Hemmabygge på samma tema.
Ett annat alternativ vore att få grabbarna att vilja klippa.
Eller tjejerna...
Fast jag undrar om inte en sån där automatisk variant är allra bäst.
Skulle verkligen vara trivsamt att se klippningen utföras från det här perspektivet utan ljud, avgaser och gnäll.
Vid närmare eftertanke så skulle jag dessutom vilja ha en automatisk dammsugare. Problemet är väl i så fall vår Jack Russel, Foxi. Hon gillar ju verkligen vissa övningar mycket och jag vet inte riktigt hur en käck liten batteridriven dammsugarrobot skulle uppskatta att bli brutalt påsatt av vår söta terrier när den ska sköta sitt jobb...
De som har synpunkter på att vissa könsroller avseende grabbars och tjejers tycke och smak kan anas i inlägget hänvisas till att skriftligen skicka sina klagomål till: [email protected]
Sitta rätt
Patrick jobbar eftermiddag idag och ville cykla till jobbet så jag gjorde sällskap. Tyvärr var underhållet på den gamla racern inte 100%-igt vilket ledde till att sadelhöjden justerades lite automatiskt. Passade bra med ett stopp för fixning så jag kunde ta tillfället i akt att illustrera de TVÅ (2) sätt man sitter på en cykel som står still. :)
Nu är min cykels ram väldigt slopad och liten, varför den inte är riktigt optimal att sitta tjusigt på...
Efter pausen fick jag ta över Patricks ryggsäck för att viktkompensera lite. Det var jobbigt i den hemska vinden. Touringcykling är inte min grej.
Vinden var som sagt svår, sällan rakt emot utan istället kastvindar från sidan som satte Patricks förmåga att ligga rätt på hjul på prov, mycket bra!
Snittet till Gimo blev 29km/h på hemvägen ville jag köra lite hårdare och snittade strax under 38km/h med 81% i medelpuls. Inte medvind hem heller med andra ord...
Nu väntar gräsklipparen. :)
Solen
Såg förresten att posten har några riktigt coola frimärken nu. Funderar starkt på att ha detta som brevhuvud i mina mail.
Ska passa på att fördjupa stilskolan för cyklister lite snabbt också. Bilderna nedan visar hur man absolut inte får se ut.
Intresset för cykling verkar öka varje vecka i vår vackra lilla stad. Jag är dock fortfarande ytterst tveksam till om Östhammar är redo för samma insats för miljön som görs i San Fransisco...
Nu väntar en tur i vinden, när jag är tillbaka så ska vi lära oss att sitta rätt, på en cykel som står still. :)
/Ciao!
Grinigt
Eftersom jag i början på den här veckan hoppas på lite intressanta besked så är det nog bra för både ben och huvud att komma ut och inte bara gå och vänta...
Gårdagen i bilder:
Potatisen är på väg upp, härligt!
Ambivalent
Ena sekunden älskar jag Alberto Contador, speciellt när jag ser honom sprätta ifrån konkurrenterna i de värsta branterna, för att i nästa sekund vara så skeptisk så jag inte ens vill se honom på en cykel. 
Tycker verkligen synd om karln. Om han är oskyldig, dvs odopad, så får han verkligen inte den cred han förtjänar. Om han är oren så är det också synd om honom för hur kul kan det vara att dominera de tuffaste etapperna om man riskerar att åka dit för fusk... Att förlora minst en TdF-titel och en Giro-titel som han tränat minst lika hårt som alla andra för att vinna.
Som om inte dilemmat vore stort nog så kör han dessutom i ett lag nu som jag alltid gillat, Team Saxo Bank. De har snygga kläder och kör Specialized, visserligen med SRAM-komponenter...
Än värre är det att när jag glömmer misstanken om fusk så njuter jag av att se Alberto på cykeln. Han har en skön stil, så avslappnad. Bergen ser så lätta ut då han grymt smidigt växlar mellan att sitta och stå, ren poesi för mina ögon. Jag håller verkligen båda mina tummar hårt för att han blir rentvådd en gång för alla så vi som älskar cykelsport kan få njuta av att se denne artist dominera utan tvivel och misstankar om fusk.
Appropå artist så kan jag inte låta bli att nämna Vincenzo Nibalis utförskörning idag. Så galet mycket vassare än alla andra, en fröjd att se! Fascinerande att förmågan att åka fort utför kan skilja lika mycket som förmågan att åka fort uppför bland dessa cyklister som trots allt är bland de vassaste i världen.
Som en parantes så vill jag även nämna att Nibali har glasögonen helt stilmässigt korrekt placerade, alltså när de inte sitter på näsan. :)
Kvalitetstid
Det luktar Masol i hela huset och inget kan göra mig gladare just nu. Normalt så förknippar jag doften med cykelrace men numera så betyder det oftare att Nina är hemma. Anledningen till Masoldoften kanske inte är positiv egentligen eftersom den beror på att Ninas axlar och nacke inte är soft som mjukglass en varm dag Öregrund... Utan tvärtom spända som fiolsträngar av stress och mycket jobb.
Mäklare vid kusten har sin högsäsong den här årstiden vilket betyder att det mesta måste schemaläggas, även kvalitetstiden. Så länge den lilla tid som finns utnyttjas på bästa sätt så är det inget bekymmer då den är värd att vänta på och ta vara på. Dessutom kommer lugnare tider. :)
Take care darling! <3
Wanted!
Coola cyklar som med fördel byggs på en gammal hederlig stålram. Minimalistisk design, en växel, i många fall ingen broms och inget frinav. En cykeltyp man glider med, till jobbet i kostym, till stranden i shorts eller till ICA för att handla. Ett varningens finger kanske bör höjas för att cykla med tunga kassar i händerna om man åker med fast nav och utan bromsar...
Jag vill ha en!
Om någon har en gammal stålhäst står och dammar i garaget så hör av er! Gärna av märket Peugeot, Crescent eller Specialized.
Nått i den här stilen skulle funka. Om Jörgen Molneryd läser detta så kan du väl fråga Affe om han skulle vilja bli av med just den där? :)
Målet är att cykeln efter moddning ska vara nått i den här stilen:
Crescent gjorde en cool cykel för något år sedan som skulle funka i princip omodifierad. Grymt läcker för att vara nyproducerad.
Finns tusentals cyklar på nätet att inspireras av, här kommer några till.
Före
Efter
Fyrtal i ess
Skulle önska Sol, Strand, Sällskap, Särlek...
Har iaf klarat av ännu ett spännande steg i livet under förmiddagen, går det vägen och alla är överrens så kan det bli ett riktigt spännande steg.
Ett alternativ som också skulle vara trevligt vore fyrtal i B.
Bruna ben, Berg, Baguetter, Buffé...
Cykelskolan fortsätter
Att raka eller inte raka är frågan. Eller egentligen är det ingen fråga, iaf inte för oss som cyklar lite mer än bara till ICA eller från grannfesten om det bjuds sprit.
Varför är frågan som ofta dyker upp. Ja varför... Svaren är olika beroende på vem man frågar, delvis beroende på ärligheten hos den som svarar.
För proffsen som får massage dagligen kan just det vara en anledning. Likaså kan fördelarna vid skrubbsår vara en anledning för proffsen och för glada amatörer som vurpar osedvanligt mycket... Vindmotståndet är en orsak som vissa anger, vilket ingen med förståndet i behåll borde gå på...
Då återstår bara två anledningar som jag kan komma på.
Ett - Det ser betydligt bättre ut i kombination med tights och liniment/svett/regn.
Två - Det inger en viss respekt och kan vinna psykologiska fördelar mot konkurrenterna om benen är rakade, välmatade och hyfsat rippade...
En bonus är att de känns betydligt mysigare också om de är släta.
Spelar fotboll eller cyklar väldigt sakta...
Cyklar, ibland ganska fort.
Avseende dresscoden så kan kvinnor komma undan lite lindrigare än män. Iaf så länge de inte cyklar med nummerlapp eller kolfiberspjut som kostar 5-6 000 kronor per kilo.
Stilbrott som nedan kommer man Endast undan med om det är arrangerat för att ta en rolig bild och man precis som Tom Boonen har vunnit Paris-Roubaix.
För att avrunda lite seriöst och anknyta till Jaris felaktiga pedaler så kommer en kort pedalskola.
MTB-skogscykling. Kan klickas i på två sidor, just Jaris pedaler kan klickas i på fyra sidor. Pedalerna är även designade för att fungera i lera och skit.
Landsvägspedaler. Kan endast klickas i på en sida. Sitter lite hårdare i skon och har en större anläggningsyta mot skon för att avlasta trycket mot foten under många mils cykling. Finns i många varianter och priser.
Som avslutning så vill jag säga att jag hoppas att jag en dag blir:
CaNina...
Vi är hemma igen efter att ha varit i Arboga på Bröllop. Gunillas lillasyster Gunnel och Anders var de lyckliga som vigdes.
De små näbbarna hade viktigare saker för sig än att lyssna på löften och annat.
Ute var vädret vackert. Brudparet likaså.
Avseende vädret så bedrar skenet en aning och brudparet var smarta som valt korta frisyrer till skillnad från Nina och Jari... En bra sak med blåsten var att den förtog mycket av cykellusten och istället ökade sittainneochsvullamassamatochtårtalusten...
Den uppmärksamme har säkert redan noterat att Jari begår betydligt färre stilbrott som bröllopsgäst än som landsvägscyklist. :)
Kyrkan i Arboga var förresten pampig. Så pampig att den var i stort sett omöjlig att få med på bild utan att riskera livet genom att stå på gatan.
Inne på restaurangen där vi svullade blåste det betydligt mindre vilket passade Jari och Nina mycket bra!
Bordsplaceringskorten var lite söta och satt fast på vinglasen på ett finurligt sätt. Jag hade lite otur med mina bordsdamer, den till vänster var rädd för mig och den till höger fick jag bara att skratta om jag nöp henne i näsan...
Vad jag kan påminna mig så var det egentligen bara tre små missöden under dagen. Ett som var roligt och två av lite mer allvarlig karaktär.
1. Toastmastern presenterade Nina som Canina, vilket jag och många med mig tyckte var väldigt skoj...
2. Jag presenterades som Ninas sambo, (så långt var det rätt) en kille som gärna rör på sig, på skidor, på cykel och till fots... TILL FOTS! Allvarligt...
3. Jari frågade vems ben det var på bilden i föregående inlägg. Alltså cyklistbenen... Kadisch! Käre svåger...
Om ork finnes så kanske nästa del i cykelskolan kommer lite senare ikväll, alternativt imorgon efter min OPQ...
Bröllop!
Under tiden kan vi ta cykelskolan ett steg längre.
Ickecyklist
Cyklist
MTB
Racer/linjecykel
Tempocykel
Cyclo cross
Rätt svar...
Don't try this at home kids! :)
Ska man vara lite petig så är byxorna dessutom lite i kortaste laget. Å andra sidan så kan man komma undan med att vara utan handskar om man kör tempo.
En mycket korrekt cyklist som dessutom är snabbast i världen i individuellt tempo, Fabian Cancellara.
Ett stort tack till Jari, en av sveriges vassaste multisportare, för att han ställde upp som stuntman. :)
(Psst, ja det är samma brillor som han cyklade med... :))
Finn fem fel...
Bilden föreställer min "svåger" Jari. Han är som sagts tidigare multisportare, vilket kan förklara en del. (Jag längtar till den dagen då jag skalar ned honom, om det så blir bara en gång, så jag på allvar kan tråka honom för stilmissarna...)
Nåväl, Finn Fem Fel! :)
Dresscode
Skor finns i många varianter och det viktigaste är att man har ett par för att cykla i skogen och ett par för asfalt. Naturligtvis går det bra att ha flera par också.
MTB-sko med spd-kloss.
Landsvägssko med SPD-SL-kloss.
Strumporna är oerhört viktiga, de skall vara korta och i huvudsak vita om man cyklar racer. I skogen är det lite mer liberalt... De enda som klarar att med hedern i behåll ha både långa och svarta strumpor på landsväg är cyklister av Lance Armstrongs kaliber. Ledsen Jari men dina knästrumpor klarar ingen att få stilpoäng för! ;)
Blöjbyxan... Absolut nödvändig om man är rädd om juvelerna och rumpan.
Byxan skall även vara försedd med hängslor.
och inte vara röd... Om man inte är väldigt stolt...
Tröjan skall ha korta ärmar, fickor på ryggen, helst hel dragkedja och inte sitta fladdrigt. Till standardutrustningen hör även lösa ärmar, lösa ben och handskar.
Det var del ett, i nästa avsnitt går vi lite mer på djupet, glasögonens placering, hur man sitter på en cykel som står still, cykelns delar osv... :)
Nu är det Giro D'Italia!
Ciao!
Slut-
Blev tokslut efter lunchen igår, fick nästan bakiskänsla i hela kroppen av någon märklig anledning. Jag tar tillfället i akt att använda detta som bevis för att det inte är hälsosamt att träna lugnt och länge, vilket jag varnat för i flera år. Nej, kort och hårt passar nog mig bättre.
Turligt nog så sänder Eurosport Giro D'Italia nu så det var ingen katastrof att få dö i soffan en stund.
På kvällen skulle pass två köras, MTB med Patrick. Benen kändes som om de sov, djupt. Inledningen på slingan är ganska teknisk och jag vinglad och körde med sämre timing än någonsin. Jag är ingen fantom i de stökigaste partierna i vanliga fall men igår var det katastrof. Omotiverad, oengagerad och i total avsaknad av trycket i låren som normalt kompenserar bristande teknik.
Som en skänk ifrån ovan så har Patrick fuskat "lite" med underhållet av sin Scale... Det knakade, brakade och trasslade med växlarna vilket gjorde att vi vände hem till Ejdervägen igen för cykeltvätt och diagnos av problemet.
Efter undersökning hittade vi en hel rad med bekymmer vilket lett till att en ansenlig summa lämnat Patricks konto och hamnat på cyclecomponents... Jag lovade P att inte fota och publicera hans kedja, vilket jag tänker hålla, iaf idag. :)
Idag ska bakre hjullagret rivas och servas, bland annat. (Ev kanske någon liten del försvinner i servicen så vi får hålla oss ifrån skogen några dagar extra...)
Kvällen spenderades slappandes i soffan medans Nina jobbade i samma soffa.
Gårdagens största besvikelse var inte att vi fick avbryta pass två utan det som hände på kvällen. Det som gör att jag alltid kommer vara lite lagom mullig om magen. Nämligen min förmåga att stå emot frestelser när magen skriker och vill ha något gott. Snabbt som ögat försvann en del av hela meningen med förmiddagens lugna pass...
Lance Armstrong är i hetluften igen tack vare Tyler Hamilton. Svårt att veta vad man ska tro, tycka och önska. Det finns en mängd saker som talar för att Lance inte dopat sig. Tyvärr finns det en del saker som får mig att tvivla på hans oskuld också. Jag vill verkligen inte att han ska vunnit med orena metoder och jag hoppas för cykelsportens skull att han varit ren.
Tyler Hamilton var för övrigt en av mina största idoler innan han åkte dit...
Delsummering
Ambitionen var att cykla i drygt tre timmar och hålla pulsen under 70% av max. Nu hamnade jag lite i tidsnöd för att hinna luncha ordentligt och tiden blev ca två timmar och 20 minuter. Målet med pulsen höll, snittade 68%. Sträckan blev 68 kilometer och medelhastigheten i den hemska vinden var 29km/h. Nu var ju hastigheten idag ointressant men man kan ju inte låta bli att hålla koll trots allt...
Turen gick från Östhammar via Harg och andra småbyar till Hallstavik där jag vände och körde samma väg hem igen.
Härliga vägar!
Järnboden
Kurvor och små backar nästan hela tiden.
Skönt för de små benen att få vila idag.
För nytillkomna ickecyklister så visar bilden funktionen med lösärmar. Är det varmt kavlar man ned dem, är de kallt dras de upp. Ett måsteplagg i varje cyklists garderob.
Bilden ljuger... och leendet är lite falskt. Jag tycker inte alls att det är speciellt roligt med lite längre pass i snacktempo utan sällskap. Det hörs ju liksom på namnet att snacktempo ska köras med minst två deltagare.
Med ett par mil kvar hem så var hungern nästan outhärdlig och den botades med besked efter en snabbdusch...
Motiverad...
Som om vinden inte vore nog så lyser solen med sin frånvaro också. Å andra sidan så kan jag faktiskt från där jag befinner mig nu ana en bit blå himmel. Om jag tittar på träden med ett fotografiskt perspektiv så ser det dessutom helt vindstilla ut...
Eftersom jag oftast är en mycket positiv person så är det väl bara att ta fram kartan och fundera ut någon lämplig runda som räcker ca tre timmar så jag inte missar lunchen.
Ska sanningen fram så är nog vädret inte det värsta. Problemet är nog att jag är lite för social för att cykla lugna distanspass ensam. Jag har försökt förr och det slutar oftast med att jag blir uttråkad efter någon mil, kryper ned i bocken och bombar max för att komma hem så snabbt det går...
Gårdagens träning med Melins cykel och sport som bas satte nytt deltagarrekord, hela nio stycken! Tre skogsåkare och 6 som ville köra asfalt. Jag själv hade efter mycket vånda valt Tarmac som fordon eftersom det varit lite väl mycket kottplockning den senaste månaden.
Redan efter några kilometer hade två fallit bort pga av materialproblem. Rille som hade en trasslande skokloss anslöt igen när vi hade ca 2 mil kvar hem. Imponerande att byta klossen och sedan cykla motsatt varv tills han mötte oss!
Materialproblem nummer två var dåligt fastsatta pedaler på Gustav Halls cykel. Hoppas inte vevarna tog skada eftersom jag gärna ser honom på fler cykelpass då han sannolikt kan få oss glada cykelamatörer att lida svårt...
Kolla gärna Gustavs hemsida så förstår ni vad jag menar. www.gustavhall.se
Nästa onsdag ser jag fram emot tvåsiffrigt deltagande!
Jonas, Rille och Anders.
Avslutningsvis vill jag dela en underbar Idol-audition med er...
Svågerpolitik...
Jag har ju sedan jag kom till Östhammar fått även en "svåger" på köpet. Jari, ett multisport-ess/veteran som inte bara är snabb utan trevlig också, speciellt när han får vara snabbast... :)
Som om det inte vore nog med att han tränar och tävlar på hög nivå så är han duktig på att skriva underhållande inlägg om sin vardag också.
Gör som jag, läs, skratta och inspireras! :)
http://multisport.outsideonline.se
Ska det bli något...
Emil var ledig från skolan igår så jag fick sällskap på en 2-milsrunda i skogen på dagen. Inte mycket regn men hyfsat skitiga stigar. Senare under eftermiddagen och kvällen regnade det styggt.
Eftersom Patrick och jag pratat om ett pass till i skogen på kvällen var det bara att bita ihop. Vi åkte ut vid halv åtta tillsammans med Jocke Klinga. Inget regn under turen men otroligt blött vilket gjorde rötter och stenar hala och cyklingen spännande... 2,2 mil skogscykling, inga vurpor och ett antal fina spurtintervaller blev kvällens resultat.
Mycket glädjande att Patrick fått igång benen och utmanar stort i spurterna.
Som sagt, vill man ha resultat så får man lämna glamourträningen och ta planerade pass oavsett väder även om det bär emot ibland.
För att lämna detta tillstånd...
Krävs det att cykeln ser ut så här ibland...
Den här dagen bjuder på väntan, igen... och senare på kvällen cykelträning med Melinsgänget. Hoppas vi blir ännu fler idag nu när solen strålar från en klarblå himmel och yr lovar temperaturer närmare 20 grader!
Lediga grabbar
Regn och låg temperatur gjorde inget eftersom Abbe, Emil och Ville är tuffa grabbar med gott humör!
Vi startade vid Hjällsjön.
Verkar lovande...
När det regnade som värst passade det bra med fika under tak.
Solen kom vilket tog humöret till ännu högre höjder!
Ingen fiskelycka i sjön så vi drog vidare till Bredforsen. Vad vi inte visste var att det visst är fiskeförbud där nu...
Att det var fiskeförbud blev vi ganska vänligt men bestämt upplysta om av en vakt ca minuten efter att jag landat den här sötnosen...
Under tiden som jag försökte få vakten ännu lite mer vänlig så passade Emil på att kroka en Gädda...
Det var bra tyckte vakten... Tyvärr kastade grabbarna tillbaka den, förstås... :)
Vi klarade oss dock bra och alla var vänner efter lite snack och koll av fiskekortet.
Abbe rensade den lilla Öringen innan avfärd hemåt. Tyvärr blir det inge fiske i Bredforsen förren tidigast första juli igen pga att de investerar i Harr. Kul, men synd för vårt favoritställe.
Lugnt...
Emil och Abbe tar vätskepaus i blötan.
Blöta, trötta och ganska nöjda!
Ytterligheter
Sent om sider kom Nina hem efter en lång arbetsdag, igen... Carbonara stod på bordet och energin i den räckte tydligen långt, så långt att grabbarna orkade ut och åka inlines i spöregnet. Coola killar!
Emil testar terrängåkning...
Abbe och Emil.
Regn...
Ibland är cykelträning inte speciellt glamoröst. Idag var det ett sådant tillfälle. Ganska varmt och skönt när jag gav mig iväg på racern för att köra Öregrundsrundan ensam i maxtempo. Benen kändes ok däremot drog det förskräckligt i skinkmusklerna, antagligen pga av för många mil på kottplockarcykeln och för få på fincykeln...
Motvind till Öregrundskorsningen, kantvind till Öregrund och dessutom nyasfalterat och kladdigt. Såg fram emot medvind andra halvan, vilket jag också fick. Vad som inte ingick i planerna var att kallt ösregn som mer liknade hagel anlände samtidigt som medvinden.
Kall, less och med onda tankar om att jag borde valt skogen idag igen slutade passet långt ifrån max. 3,4 mil med 35 km/h i snittfart. Känner en viss oro när jag dras mer till kottplockningen än till asfalten just nu... Detta trots min rassliga 9 år gamla skogscykel... Om någon som känner Patrick Bohman läser detta så skvallra inte om mina onda tankar. Jag lovar, den som ens andas om det får storstryk!!!
Hårresande...
Appropå hårresande så blir det nog några spurter i den hatade Kyrkbacken alldeles strax. Backen med stort B, inte för att den är brant eller lång, utan för att den avslutar varje träning med maxpuls... Just nu vill jag tro att det krävs besök av en Sollentunabo för att jag ska bli tvåa i den. Men eftersom jag är osäker på om det finns någon dold spurttalang i stan så är det bäst att ta varje chans att träna. Fundera på var det är exakt rätt tillfälle att dra igång spurten etc...
Här är nerverna på ytan och spurten är mycket när om inte redan påbörjad...
Ser beskedligt ut på bild men när hastigheten är 40-45 km/h uppför backen beroende på cykel och motstånd så svider både lungor och ben bra...
Planar ut och målet är nära.
Jättenära... Övergångsstället är mållinjen.
Japp! Jag var först igen! :)
Mor och far
I det stora växthuset trängs massor av plantor! Kanske runt 4000 stycken. Märkligt att det krävs så många nu för att hålla mamma och pappa sysselsatta när det räckte med två för 30-40 år sedan... :)
Ungdomsminne som väcks till liv. :)
MTB
Härligt att få med Patrick som börjar piggna till efter en vår full av förkylningar. Anar att det sega i näsan på honom är mest damm från matteböckerna...
Slingan vi kör är knappt 2,5 mil och går mestadels på fantastiska stigar. Lagom tekniska för att verkligen kunna pressa sig till det yttersta. KUL!!! Hastigheter på mer en 30 km/h är inte ovanligt bitvis.
Patrick tycker förresten jag är sopig i de stökigaste partierna på banan... Jag erbjöd honom att vi skulle byta cyklar en stund så han skulle få känna hur min gaffel funkar. Hehe, eller inte funkar snarare. Kommentaren efter några hoppiga hundratal meter blev att han trodde jag skulle bli minst 10% snabbare med annat material.
10%, det är många timmars träning det... :)
Just ja...
Nu är ju inte jag någon springpojke så jag bryr mig inte nämnvärt, men iaf... :)
Nöjd med tiden och placeringen blev jag, dessutom försvarade Jari familjehedern med en fjärdeplats!
Jari nära prispallen. Kul också att gamla Habiakollegan Anders knep andraplatsen!
Johanna administrerade JOKABS alla lag med den äran!
"Gamla" Lotta sprang också!
Rille ser stark ut!
Meldgaard den yngre.
Medeldistanslår... ;)
Trötter
Det var årets springning det. Nästa gång fokuserar vi på cykling igen!
Mjukstart...
Just idag ägnar jag min tid åt att sitta inne vid datorn. Detta trots att utsikten och temperaturen lockar nästan outhärdligt mycket.
Anledningen till datorknappandet är att jobbsökningen har hettat till och jag har dels en hemuppgift att lösa samt en test. Puh...
Åter till jobbandet. Återkommer med lite referat om våren när jag hinner.
