Ambivalent
Ena sekunden älskar jag Alberto Contador, speciellt när jag ser honom sprätta ifrån konkurrenterna i de värsta branterna, för att i nästa sekund vara så skeptisk så jag inte ens vill se honom på en cykel. 
Tycker verkligen synd om karln. Om han är oskyldig, dvs odopad, så får han verkligen inte den cred han förtjänar. Om han är oren så är det också synd om honom för hur kul kan det vara att dominera de tuffaste etapperna om man riskerar att åka dit för fusk... Att förlora minst en TdF-titel och en Giro-titel som han tränat minst lika hårt som alla andra för att vinna.
Som om inte dilemmat vore stort nog så kör han dessutom i ett lag nu som jag alltid gillat, Team Saxo Bank. De har snygga kläder och kör Specialized, visserligen med SRAM-komponenter...
Än värre är det att när jag glömmer misstanken om fusk så njuter jag av att se Alberto på cykeln. Han har en skön stil, så avslappnad. Bergen ser så lätta ut då han grymt smidigt växlar mellan att sitta och stå, ren poesi för mina ögon. Jag håller verkligen båda mina tummar hårt för att han blir rentvådd en gång för alla så vi som älskar cykelsport kan få njuta av att se denne artist dominera utan tvivel och misstankar om fusk.
Appropå artist så kan jag inte låta bli att nämna Vincenzo Nibalis utförskörning idag. Så galet mycket vassare än alla andra, en fröjd att se! Fascinerande att förmågan att åka fort utför kan skilja lika mycket som förmågan att åka fort uppför bland dessa cyklister som trots allt är bland de vassaste i världen.
Som en parantes så vill jag även nämna att Nibali har glasögonen helt stilmässigt korrekt placerade, alltså när de inte sitter på näsan. :)
