Happy!!!
Dagen skulle börja ganska tidigt och trots detta så vaknade jag före mobilen började surra. Misstänker att sömnen inte varit så djup under natten. Drömde till och med en lustig liten dröm som jag dessutom kom ihåg. Kom upp såpass tidigt att jag inte bara gjorde mig tid att stryka tre skjortor utan även lät Nina välja...
Frukost i lugn och ro innan lockarna och de grå fixades. Halv nio bar det sedan iväg söderut med GPS:en programmerad.
Med underbart väder och gott om tid kunde jag faktiskt njuta av färden trots att det inte bara var fjärilar på ängarna utan även en del i min mage.
I den här bilden finns det säkert fler flugor än fjärilar, iaf på höger sida om vägen...
Stora staden närmar sig raskt och fjärilar och flugor byts mot bilar i mängd.
Målet för resan är nått!
I entrén blev det lite surrealistiskt när jag läste på skyltarna och jag såg det nästan som ett tecken från ovan.
Detta lustiga sammanträffande till trots så valde jag att gå till vänster.
Mötet gick som förväntat mycket bra. Min nya chef är toppen, vi kom överrens och jag fick en ny arbetsgivare! Företag har en ambitiös plan och ett brett kunnande inom olika områden vilket gör att jag ser ljust på framtiden och tror på en lång karriär i en ny och spännande bransch. Med facit i hand, eller iaf början av facit, så har det varit värt att vänta på detta.
Just ja... Drömmen jag nämnde...
Jag ligger och sover när Nina kommer in i sovrummet, hon snubblar över min cykel, ramlar och blir inte glad... Hennes ilska mildras inte nämnvärt när jag i panik slänger mig över cykeln för att kolla att inte växelörat krökts eller nått annat gått sönder innan jag hjälper henne upp och samtidigt väser att hon måste se sig för...
Nu var det ju tur att det bara var en dröm, min cykel sover i garaget och den är inte det viktigaste i mitt liv. :)
Kanske var drömmen ett sätt att ta farväl av en "lovande cykelkarriär" som varat mellan första november 2010 och första juli 2011. Min tid som heltidssportare och hemmaman är över och det känns så skönt!!!
Som svåger Jari sa, "close but no cigarr...". Antar att han syftade på den jäkla kyrkbacken... Nu har jag iaf en månad till på mig att träna spurter i kyrkbacken för att en endaste gång slå mannen jag aldrig lyckats spurta ned (i backen som räknas alltså...:)).
Appropå träning så känns det som om det blev en liten vändpunkt i skogen igår när Patrick och jag var ute en timme. Mera mod, mera fart. Underbar känsla!
För att inte alla cyklister i Östhammar ska kunna andas ut helt så vill jag tillägga att jag tror att det kommer finnas tid att plåga sig då och då även fortsättningsvis. Kortare och hårdare passar mig bra. Dessutom får jag cykelavstånd till jobbet, iaf inledningsvis.
/Ciao
Frukost i lugn och ro innan lockarna och de grå fixades. Halv nio bar det sedan iväg söderut med GPS:en programmerad.
Med underbart väder och gott om tid kunde jag faktiskt njuta av färden trots att det inte bara var fjärilar på ängarna utan även en del i min mage.
I den här bilden finns det säkert fler flugor än fjärilar, iaf på höger sida om vägen...
Stora staden närmar sig raskt och fjärilar och flugor byts mot bilar i mängd.
Målet för resan är nått!
I entrén blev det lite surrealistiskt när jag läste på skyltarna och jag såg det nästan som ett tecken från ovan.
Detta lustiga sammanträffande till trots så valde jag att gå till vänster.
Mötet gick som förväntat mycket bra. Min nya chef är toppen, vi kom överrens och jag fick en ny arbetsgivare! Företag har en ambitiös plan och ett brett kunnande inom olika områden vilket gör att jag ser ljust på framtiden och tror på en lång karriär i en ny och spännande bransch. Med facit i hand, eller iaf början av facit, så har det varit värt att vänta på detta.
Just ja... Drömmen jag nämnde...
Jag ligger och sover när Nina kommer in i sovrummet, hon snubblar över min cykel, ramlar och blir inte glad... Hennes ilska mildras inte nämnvärt när jag i panik slänger mig över cykeln för att kolla att inte växelörat krökts eller nått annat gått sönder innan jag hjälper henne upp och samtidigt väser att hon måste se sig för...
Nu var det ju tur att det bara var en dröm, min cykel sover i garaget och den är inte det viktigaste i mitt liv. :)
Kanske var drömmen ett sätt att ta farväl av en "lovande cykelkarriär" som varat mellan första november 2010 och första juli 2011. Min tid som heltidssportare och hemmaman är över och det känns så skönt!!!
Som svåger Jari sa, "close but no cigarr...". Antar att han syftade på den jäkla kyrkbacken... Nu har jag iaf en månad till på mig att träna spurter i kyrkbacken för att en endaste gång slå mannen jag aldrig lyckats spurta ned (i backen som räknas alltså...:)).
Appropå träning så känns det som om det blev en liten vändpunkt i skogen igår när Patrick och jag var ute en timme. Mera mod, mera fart. Underbar känsla!
För att inte alla cyklister i Östhammar ska kunna andas ut helt så vill jag tillägga att jag tror att det kommer finnas tid att plåga sig då och då även fortsättningsvis. Kortare och hårdare passar mig bra. Dessutom får jag cykelavstånd till jobbet, iaf inledningsvis.
/Ciao
Kommentarer
Trackback
