CaNina...



Vi är hemma igen efter att ha varit i Arboga på Bröllop. Gunillas lillasyster Gunnel och Anders var de lyckliga som vigdes.

De små näbbarna hade viktigare saker för sig än att lyssna på löften och annat.


Ute var vädret vackert. Brudparet likaså.


Avseende vädret så bedrar skenet en aning och brudparet var smarta som valt korta frisyrer till skillnad från Nina och Jari... En bra sak med blåsten var att den förtog mycket av cykellusten och istället ökade sittainneochsvullamassamatochtårtalusten... 



Den uppmärksamme har säkert redan noterat att Jari begår betydligt färre stilbrott som bröllopsgäst än som landsvägscyklist. :)

Kyrkan i Arboga var förresten pampig. Så pampig att den var i stort sett omöjlig att få med på bild utan att riskera livet genom att stå på gatan.



Inne på restaurangen där vi svullade blåste det betydligt mindre vilket passade Jari och Nina mycket bra!



Bordsplaceringskorten var lite söta och satt fast på vinglasen på ett finurligt sätt. Jag hade lite otur med mina bordsdamer, den till vänster var rädd för mig och den till höger fick jag bara att skratta om jag nöp henne i näsan...



Vad jag kan påminna mig så var det egentligen bara tre små missöden under dagen. Ett som var roligt och två av lite mer allvarlig karaktär.

1. Toastmastern presenterade Nina som Canina, vilket jag och många med mig tyckte var väldigt skoj...

2. Jag presenterades som Ninas sambo, (så långt var det rätt) en kille som gärna rör på sig, på skidor, på cykel och till fots... TILL FOTS! Allvarligt...

3. Jari frågade vems ben det var på bilden i föregående inlägg. Alltså cyklistbenen... Kadisch! Käre svåger...

Om ork finnes så kanske nästa del i cykelskolan kommer lite senare ikväll, alternativt imorgon efter min OPQ...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0