Återställd...
Ja iaf så gott det går... Förra tisdagen drogs det fina initiativet att spela innebandy tillsammans med jobbarkompisarna igång.
Idag var det lite färre deltagare, dessutom var det tre nya personer med som kunde det här med innebandy lite bättre än oss övriga... De hade dessutom den oerhört dåliga smaken att första timmen spela tillsammans. Mot tre medelålders män utan större innebandyvana. Det vi hade gott om var kämpaglöd!
Några slutsatser:
Det var roligare att spela mot/med de "from the dark side" som faktiskt hade koll på spel och boll.
Vi, Micke och Magnus och jag gjorde vårt bästa, jag vill nog påstå att vi föll med flaggan i topp.
Det är förbannat roligt då anfall blir som tänkt, även om det är av en slump... och det dessutom resulterar i mål.
Det är svårt att möta de som kan spela, men kul. Dessutom tål de lite kroppskontakt, de bara ler vänligt och överseende.
Det gör även förbannat ont att få hårda skott på känslig hud... Långt upp på insidan av låret är definitivt ett sånt ställe...
Räknade till fyra fem sköna pärlor på benen varav iaf den på insidan av låret redan nu är ordentligt blå. Tack så jäkla mycket Peter! ;-) Vid närmare eftertanke så har jag samme man att tacka för alla märkena...
En annan slutsats är att det kräver massor av energi att spela ca en timme och tjugo minuter med tremannalag utan avbytare största delen av tiden.
1415 kcal förbrukades och snittpulsen låg på otäcka 88% av max. But I like! Det är till och med lite skönt när det svider till på benen för då vet man iaf att bollen inte gick i mål!
Det verkar som om vi snart möts i korpen. Kul att du börjat med innebandy.
Kära svåger, ledsen om jag gör dig besviken men det kommer inte hända. Bollen är alldeles för mycket ovän med mig för att jag ska platsa i Korpen! :-)
:-) man skall aldrig säga aldrig........
Mes - bit ihop nu... =)
Ps. Slant du med rakhyveln??
- tycker mig se lite lurv vid knävecket...!!!! =O
