Tobbes

Matildas Bruschetta och hemlagade Pizza blev dagens höjdpunkter tätt följda av två av åken utan stopp i puckelpisten.

Puckelpist är för mig obeskrivlig lycka när det funkar till 100% och backen är sådär härligt mjuk och förlåtande så det bara är att gasa och låta skidorna löpa med knäna som stötdämpare. Sväng i avlastat läge och ork att hålla snökontakten mellan pucklarna, ljuvligt... Känslan av mjölksyrastinna ben och ett hjärta som slår så hårt att man tror det ska släppa från sina fästen är sjukt härlig. När de sista svängarna går på ren vilja för att benen är så fulla av mjölksyra att det gör ont på riktigt. Det finns nästan inget som slår det ruset...

Matildas mat beskrivs bäst här.

Så här såg den ut och den smakade fantastiskt.