Det är mycket nu...
Hösten har anlänt rasande snabbt och utan någon större förvarning. Kanske är det precis som vanligt, jag tenderar att glömma ganska fort.
Sommaren som precis har passerat kommer i alla fall att finnas i mitt minne mycket länge, antagligen för alltid.
Ska jag dra den korta sammanfattningen av sommaren 2010 så ser den ut som en bergsetapp på TdF med målgång på toppen. Ni som följer cykelsport förstår precis. Lite upp, lite mera ned och som avslutning en stor topp som aldrig verkar ta slut. :)
Jag väljer att minnas de bästa händelserna med glädje och se det som att jag lärt mig nått av de mindre minnesvärda händelserna.
Fiske på hemmaplan.
Abbes första Öring, Bredforsen.
Fiske och mys med barnen i Sälen.
En fin dag på Versjön. Huggvilliga men svårkrokade regnbågar.
Valet är fritt hur man bäst njuter i en båt... :)
En comeback på Vätternrundan i mystempo. 
En mysig simtur i Vansbro.
Att jag hunnit få på mig tröjan beror INTE på att jag simmade snabbare än Hasse...
Bra träning (på cykel).
Öregrund ser som bäst ut bakom en mjukglass.
Nya vänner och bekantskaper i form av en hel släkt.
Debuten på Cykelvasan gav mersmak för att cykla MTB igen.
OBS! Det är inte en guldmedalj som hänger runt halsen...
Jag har dessutom gjort debut som ”multisportare”…
Notera lättnaden i ansiktet, snart i mål utan vurpor.
Jag känner mig iaf trygg på asfalt.
Jari har bloggat om lätt löpsteg... Jag är glad att jag har ett steg. :)
Cirka 75 minuter på 85-90% av maxpuls sätter sina spår.
Multisportandet gav mersmak, så mycket mersmak att jag allvarligt funderar på att försöka genomföra Haglöfs Åre Extreme Challenge nästa år. Det hänger mest på om Jari har lust och tid att bistå med lite värdefulla tips och coachning… :)
Kanske är det just mitt träningsupplägg som planeras här... Haha... :)
*Funderar* Någon gång ska han få en match på cykel iaf... ;)
Det bästa är ändå att jag träffat någon i sommar som får mig att må riktigt bra. Bättre än bra faktiskt.
Att lämna Tierp för Östhammar känns toppen. Inspirationen att cykla igen kom som en trevlig bonus. Närheten till vatten gör att paddling inte bara skrämmer längre utan tvärtom lockar till att utvecklas. Förmånen att som instruktör ha tillgång till gymmet på Frösan kanske kommer att användas lite mer frekvent vilket kan behövas på min tunna överkropp…
Riktigt så tunn som Rasmussen är jag väl inte men jag tycker det är en "rolig" bild.
Efter att ha kört två cykelpass på Frösan den senaste veckan så känner jag att inspirationen till att coacha i cykelsalen är på topp igen, dels pga alla ”gamla bekanta” men också pga av det stora antalet nya. Återstår att se om jag lyckades göra jobbet ”på podiet” så bra att de återkommer varje vecka. Att någon av deltagarna klagade på tunnelseende tar jag positivt. Tyder på fokus...
Det som är mindre kul just nu är att det är väldigt kort tid kvar till Lidingöloppet… Ett lopp jag inte ser fram emot. Jag skulle utan tvekan avstå med högt huvud om det inte vore för att jag lovat kollegan Hasse att göra klassikern, igen… Känns lite surt att avbryta halvvägs.
Det snurrar en hel det i huvudet runt Vasaloppet också eftersom det finns allvarliga funderingar på en hyggligt lång resa i februari, vilken i så fall gör att träningen får bli på rullskidor alternativt inte alls… 
Eller, ja... Varför inte... :)
/T
