Multisport...
Eftersom jag inte varit så aktiv med bloggandet under sommaren och hösten så har jag mycket att skriva om som kan intressera den stora massan, kanske...
En sak som kan lugna eliten bland multisportarna i Sverige är att jag är precis lika dålig i den sporten i år som förra året. Fattar inte egentligen varför jag utsätter mig för vattensporter. Men vad gör man inte för min käre svåger Jari.
Nåväl, det var dags för den andra tävlingen, i vad som ser ut att bli en tradition som växer. Platsen är Öregrund, arrangör är Jari. Grenarna är precis som förra året paddling, cykling och löpning.
Startfältet har sedan förra årets premiär blivit tre gånger så stort. Kul för Jari!
Jag hade glad i hågen lånat en kajak som jag kände mig både snabb och hyfsat trygg i. Det var innan tävlingsnerver, stress, prestationsångest och "ärevarvskörande" båtar kom in i bilden.
Starten går och jag känner mig vingligare än någonsin trots i princip spegelblankt vatten. Hepp, en båtjävel närmar sig, blir nervös eftersom vågor från sidan inte är något jag vill ha. Försöker styra emot, plums... Där gick drömmen om att kanske hamna bland de fem snabbaste i spat. Simma till närmaste ö, tömma kajaken och fortsätta förnedringen. Sakta med inbillad stabilitet. Kommer upp ur vattnet kanske 4 minuter efter den som var "näst värdelösast" på att paddla. Sur som fan, både bildligt och bokstavligt talat.
Hade inte Anders med flera peppat mig att jag måste visa att jag inte är lika kass på att cykla som att paddla så hade jag nog gett upp. Tagit första bästa handduk och inte kastat in den utan istället torkat mig torr, köpt en glass och njutit av skådespelet från publikplats.
Ok, cyklade så hårt jag kunde och det visade sig att jag cyklade fort, så fort att jag faktiskt körde ikapp några.
Så snabb att fotografen inte ens hann få mig på bild innan jag hunnit ta loss foten. :)
Växlar motvilligt till löpningen. Stumma ben, vilka förvånande nog piggar på sig eftersom. Jag hade ju faktiskt sprungit hela två gånger i år så jag kände mig lite nedtränad... :)
Springer ikapp och förbi några till och kan väl summera min insats som godkänd i två grenar av tre.
Trots allt så ska Jari ha en stor eloge för ett himla kul arrangemang som jag kanske kan vara med och stötta från land eller nått nästa år.
Precis som vanligt har jag en förmåga att glömma snabbt och var glad efter målgång. :)
Håll ögonen öppna så kommer det nog lite bilder på de riktiga multiidrottarna vid senare tillfälle.
/Tobbe
En sak som kan lugna eliten bland multisportarna i Sverige är att jag är precis lika dålig i den sporten i år som förra året. Fattar inte egentligen varför jag utsätter mig för vattensporter. Men vad gör man inte för min käre svåger Jari.
Nåväl, det var dags för den andra tävlingen, i vad som ser ut att bli en tradition som växer. Platsen är Öregrund, arrangör är Jari. Grenarna är precis som förra året paddling, cykling och löpning.
Startfältet har sedan förra årets premiär blivit tre gånger så stort. Kul för Jari!
Jag hade glad i hågen lånat en kajak som jag kände mig både snabb och hyfsat trygg i. Det var innan tävlingsnerver, stress, prestationsångest och "ärevarvskörande" båtar kom in i bilden.
Starten går och jag känner mig vingligare än någonsin trots i princip spegelblankt vatten. Hepp, en båtjävel närmar sig, blir nervös eftersom vågor från sidan inte är något jag vill ha. Försöker styra emot, plums... Där gick drömmen om att kanske hamna bland de fem snabbaste i spat. Simma till närmaste ö, tömma kajaken och fortsätta förnedringen. Sakta med inbillad stabilitet. Kommer upp ur vattnet kanske 4 minuter efter den som var "näst värdelösast" på att paddla. Sur som fan, både bildligt och bokstavligt talat.
Hade inte Anders med flera peppat mig att jag måste visa att jag inte är lika kass på att cykla som att paddla så hade jag nog gett upp. Tagit första bästa handduk och inte kastat in den utan istället torkat mig torr, köpt en glass och njutit av skådespelet från publikplats.
Ok, cyklade så hårt jag kunde och det visade sig att jag cyklade fort, så fort att jag faktiskt körde ikapp några.
Så snabb att fotografen inte ens hann få mig på bild innan jag hunnit ta loss foten. :)
Växlar motvilligt till löpningen. Stumma ben, vilka förvånande nog piggar på sig eftersom. Jag hade ju faktiskt sprungit hela två gånger i år så jag kände mig lite nedtränad... :)
Springer ikapp och förbi några till och kan väl summera min insats som godkänd i två grenar av tre.
Trots allt så ska Jari ha en stor eloge för ett himla kul arrangemang som jag kanske kan vara med och stötta från land eller nått nästa år.
Precis som vanligt har jag en förmåga att glömma snabbt och var glad efter målgång. :)
Håll ögonen öppna så kommer det nog lite bilder på de riktiga multiidrottarna vid senare tillfälle.
/Tobbe
Möjligheter
I gårdagens cykelpass på Frösan var det fokus på styrka. Bergspass med grenspecifik styrka passar bra att köra under vinterns innecykling. För instruktören är det tacksamt att designa de passen eftersom det finns tusentals med bra låtar för ändamålet. Dance-remixar i 128-140 bpm verkar dessutom vara populära hos deltagarna. Disco!
Inspirationen hämtades från ett par norska ben.
Trenden med fullbokade pass fortsätter hålla i sig vilket är otroligt kul! Klasserna är blandade avseende ålder och träningserfarenhet, det som är gemensamt för alla är härligt humör och cykelglädje.
För egen del så kör jag nu mina egna pass lite hårdare än normalt eftersom "hela stan" börjat cykla och det lär bli tufft att vara snabbast om man slarvar bort ett enda tillfälle till träning... Fokus Tobbe!
Som avslutning en bild på ännu ett par svenska ben med en tan-line att avundas...
... och ett litet tillägg till cyklisternas stilskola... ;)
(Personligen tycker jag det verkar som om strumporna varit lite väl långa ...)
Inspirationen hämtades från ett par norska ben.
Trenden med fullbokade pass fortsätter hålla i sig vilket är otroligt kul! Klasserna är blandade avseende ålder och träningserfarenhet, det som är gemensamt för alla är härligt humör och cykelglädje.
För egen del så kör jag nu mina egna pass lite hårdare än normalt eftersom "hela stan" börjat cykla och det lär bli tufft att vara snabbast om man slarvar bort ett enda tillfälle till träning... Fokus Tobbe!
Som avslutning en bild på ännu ett par svenska ben med en tan-line att avundas...
... och ett litet tillägg till cyklisternas stilskola... ;)
(Personligen tycker jag det verkar som om strumporna varit lite väl långa ...)
Höstinspiration!
Hösten kan ju vara ganska dyster med kyla, mörker och fukt. I mitt fall väljer jag bland mycket annat att motarbeta detta med värme, mörker och en del fukt i form av svettiga cykelpass inomhus.
Innecyklingen på Frösan har verkligen tagit fart igen, vilket är fantastiskt kul! Både tisdagarnas 45 minuters pass och söndagarnas 75 minuters dito är fullbokade varje vecka nu. Klasserna fylls av härliga deltagare som gillar att utmanas i de olika teknikerna som ingår i min "spinningfilosofi". Grupperna varierar lite från vecka till vecka vilket kanske till viss del beror på vilka som hinner boka innan det blir fullt.
Vad gäller filosofin runt att cykla inomhus i grupp så tror jag att det är oerhört viktigt att man har en plan och ett koncept som håller för att få den egentligen ganska statiska och "tråkiga" cyklingen att fungera på en blandad grupp.
I mitt fall så är målet att alltid ha en röd tråd i passet. Att det från första till sista tramptaget känns som en runda. Att musiken håller ihop och skapar ett flyt genom hela passet. Just musiken är jätteviktig för mig då den även hjälper till att signalera vilken intensitet jag har tänkt mig i olika partier av banan. En lite lustig parantes är att jag väldigt sällan lyssnar "privat" på den musik jag använder till cyklingen.
En reflektion är att deltagarna med få undantag verkar uppskatta de mer intensiva passen som bygger på känslan i lag/parkörning och tävling. :)
Eftersom jag hobbycyklar både i skogen och på landsvägen så hämtas mycket av känslan och inspirationen ifrån verkligheten. Till gårdagens pass blev temat en simulering av vår hemmarunda i skogen. Patrick och jag körde våra 2,5 mil i underbart höstväder på lördagen vilket gjorde valet av pass och klassdesign väldigt enkelt.
Slutligen en bild som visar hur glatt humöret blir efter en skön höstrunda i strålande väder och med bästa sällskap!
Vi hörs!
/Tobbe
Innecyklingen på Frösan har verkligen tagit fart igen, vilket är fantastiskt kul! Både tisdagarnas 45 minuters pass och söndagarnas 75 minuters dito är fullbokade varje vecka nu. Klasserna fylls av härliga deltagare som gillar att utmanas i de olika teknikerna som ingår i min "spinningfilosofi". Grupperna varierar lite från vecka till vecka vilket kanske till viss del beror på vilka som hinner boka innan det blir fullt.
Vad gäller filosofin runt att cykla inomhus i grupp så tror jag att det är oerhört viktigt att man har en plan och ett koncept som håller för att få den egentligen ganska statiska och "tråkiga" cyklingen att fungera på en blandad grupp.
I mitt fall så är målet att alltid ha en röd tråd i passet. Att det från första till sista tramptaget känns som en runda. Att musiken håller ihop och skapar ett flyt genom hela passet. Just musiken är jätteviktig för mig då den även hjälper till att signalera vilken intensitet jag har tänkt mig i olika partier av banan. En lite lustig parantes är att jag väldigt sällan lyssnar "privat" på den musik jag använder till cyklingen.
En reflektion är att deltagarna med få undantag verkar uppskatta de mer intensiva passen som bygger på känslan i lag/parkörning och tävling. :)
Eftersom jag hobbycyklar både i skogen och på landsvägen så hämtas mycket av känslan och inspirationen ifrån verkligheten. Till gårdagens pass blev temat en simulering av vår hemmarunda i skogen. Patrick och jag körde våra 2,5 mil i underbart höstväder på lördagen vilket gjorde valet av pass och klassdesign väldigt enkelt.
Slutligen en bild som visar hur glatt humöret blir efter en skön höstrunda i strålande väder och med bästa sällskap!
Vi hörs!
/Tobbe
Kul på hjul!
Fick under en träningsrunda häromdagen en kommentar angående bloggen. Det var Kenneth som sa sig vara less på att se en gädda de gånger han kikade in för att läsa något kul...
Inspirationen tog slut men är kanske på väg att återvända igen. Håll utkik nu så fylls det nog på med mer eller mindre intressanta inlägg endera dan.
Inspirationen tog slut men är kanske på väg att återvända igen. Håll utkik nu så fylls det nog på med mer eller mindre intressanta inlägg endera dan.
Relax, fika och Gäddor
Underbart väder lockade till ännu en dag på sjön. Eftersom Nina har lunchmöte på torsdagar så packade vi matsäck för att klara av lunchen på båten.
Planen var att på vägen ut fiska Gädda efter strankanten för att sedan byta jerk-baits mot jiggar i hopp om mera Gös.
Abbe fick som vanligt napp, två stycken runt två kilo varav den ena högg när han satt fast i vassen med sin Buster. :) Även jag lyckades få en rackare som jag strulade bort vid båtkanten...
Mackor och sol gjorde grabbarna slöa.
Efter vi skiftat till Jiggar så var det min tur att få napp igen. En Gädda som krokades i ryggen, vilket gjorde att den kändes jättestor tills den kom till ytan. Strax under två kilo var den iaf.
Abbe räddade och den åkte i sjön igen.
Det finns häftiga ställen.
Ännu ett missat hugg blev det på vägen hem igen, måste nog träna på mothugg... Dagens vinnare verkar iaf vara Buster Nemo! :)
Planen var att på vägen ut fiska Gädda efter strankanten för att sedan byta jerk-baits mot jiggar i hopp om mera Gös.
Abbe fick som vanligt napp, två stycken runt två kilo varav den ena högg när han satt fast i vassen med sin Buster. :) Även jag lyckades få en rackare som jag strulade bort vid båtkanten...
Mackor och sol gjorde grabbarna slöa.
Efter vi skiftat till Jiggar så var det min tur att få napp igen. En Gädda som krokades i ryggen, vilket gjorde att den kändes jättestor tills den kom till ytan. Strax under två kilo var den iaf.
Abbe räddade och den åkte i sjön igen.
Det finns häftiga ställen.
Ännu ett missat hugg blev det på vägen hem igen, måste nog träna på mothugg... Dagens vinnare verkar iaf vara Buster Nemo! :)
Gösen!
Tisdag och sommarlov betyder att ungarna ska upp tidigt för en dag på sjön. Gös står på önskelistan!
När den vuxna delen av familjen gick upp så insåg jag snabbt att ungarna kunde få dispens att sova lite längre...
Dimma och blåst lockade inte. Efter lunch så hade dimman lättat något och vi drog iväg.
Vikingarna i fören på spaning efter storfisken!
Ganska direkt fick Abbe en Gädda på ca två kilo som tappades framme vid båten då pappa hellre ville ta ett kort än snabba sig med håven... Abbe var lika glad iaf då jiggen var för Gös och Gäddan iaf skulle tillbaka i vattnet. :)
Inte långt efter small det för Emil!
Abbe anade vad det var och var som vanligt snabb med håven. Skönt att ha vår lilla fiskeexpert med. 
Väl i båten kunde vi konstatera att det var en riktigt fin Gös på 1,7 kilo som frestats av Emils Jigg.
Abbe är alltid den som krokar loss, väger, håller i för fotografering och med varsam hand släpper tillbaka dem som inte ska sparas. Gösen sparades och blev till 8 fina filébitar till middag. Smakade fantastiskt tillsammans med råstekt färskpotatis.
Emil, stolt med sin första Gös!
Efter fångsten blev det lite bråttom hem för att hinna med Abbes hockeyträning.
Hemma igen var det Emils uppdrag att rensa fisken. Det är en familjeregel att den som fångar också rensar, om det inte är jag som fångar för då rensar Abbe! :)
Efter lyckad rensning var det dags för Abbe att träna hockey i 1,5 timme innan vi åkte hem igen för att ladda för mera fiske.
Söndag!
Grabbarna på väg ut på Gäddjakt!
De lyckades lura en liten goding.
Godingen hade i sin tur varit glupsk. Om han inte varit så glupsk hade han levt idag. Firren i magen till trots så svalde han Abbes Buster brutalt. Vi tvingades dela på hela huvudet för att få loss draget. :)
Grabbarna hittade även på nya sätt att cykla...
De lyckades lura en liten goding.
Godingen hade i sin tur varit glupsk. Om han inte varit så glupsk hade han levt idag. Firren i magen till trots så svalde han Abbes Buster brutalt. Vi tvingades dela på hela huvudet för att få loss draget. :)
Grabbarna hittade även på nya sätt att cykla...
Patrick
Ett kort referat av Lördagens svensexa.
Patrick blev totalblåst på morgonen och möttes av en god frukost och goda vänner på Marinvägen.
Vet inte om det fanns någon symbolik i att bli bojad med en stereoapparat och sedan bli bojad med Martina.
Eftersom vi alla visste att Patrick älskar att flyga så skulle han få göra det...
Grabben börjar bli lite skakig när vi tittar på dem som flyger före.
Ett ansträngt leende, men han ler iaf... nu...
En mycket blek kille som tar de första stegen efter landning och de sista på ett par timmar...
Att vara i luften i nästan en halvtimme med mängder av loopar och annat i ca 6-6,5 G var en tupp upplevelse för en kille som blir åksjuk av att åka nyckelpigorna.
Nere på knä, allt närmare knock out!
(Innehållet i påsen är en öl. Varför ha öl i flaska liksom...)
...7 8 9 10 och ute!!!
Ett stopp i Gamla Uppsala för att försöka få liv i brudgummen hjälpe minimalt.
Inte ens lunchen i form av fyra oliver verkade uppskattas.
Efter en olidlig resa i en rullande bastu var vi äntligen framme i Forsmark och humöret var åter på topp. Även Patrick började piggna till efter dagens andra dopp.
Några grabbar hade jobbat hårt med maten och grillen sköttes exemplariskt.
Alla trivdes i det fantastiska vädret.
När maten serverades verkade Patrick i det närmast återstäld.
Kvällen fortsatte och bjöd på både det ena och det andra.
När mörkret fallit blev det avfärd mot Öregrund för de flesta medans vissa av oss åkte hem och somnade gott efter en kul dag.
På det stora hela en mycket trevlig dag även om någon tyckte att det hade varit bättre att spara pengarna som flygningen kostade och istället dragit en påse över huvudet på objektet och snurrat honom 1000 varv... :)
Patrick blev totalblåst på morgonen och möttes av en god frukost och goda vänner på Marinvägen.
Vet inte om det fanns någon symbolik i att bli bojad med en stereoapparat och sedan bli bojad med Martina.
Eftersom vi alla visste att Patrick älskar att flyga så skulle han få göra det...
Grabben börjar bli lite skakig när vi tittar på dem som flyger före.
Ett ansträngt leende, men han ler iaf... nu...
En mycket blek kille som tar de första stegen efter landning och de sista på ett par timmar...
Att vara i luften i nästan en halvtimme med mängder av loopar och annat i ca 6-6,5 G var en tupp upplevelse för en kille som blir åksjuk av att åka nyckelpigorna.
Nere på knä, allt närmare knock out!
(Innehållet i påsen är en öl. Varför ha öl i flaska liksom...)
...7 8 9 10 och ute!!!
Ett stopp i Gamla Uppsala för att försöka få liv i brudgummen hjälpe minimalt.
Inte ens lunchen i form av fyra oliver verkade uppskattas.
Efter en olidlig resa i en rullande bastu var vi äntligen framme i Forsmark och humöret var åter på topp. Även Patrick började piggna till efter dagens andra dopp.
Några grabbar hade jobbat hårt med maten och grillen sköttes exemplariskt.
Alla trivdes i det fantastiska vädret.
När maten serverades verkade Patrick i det närmast återstäld.
Kvällen fortsatte och bjöd på både det ena och det andra.
När mörkret fallit blev det avfärd mot Öregrund för de flesta medans vissa av oss åkte hem och somnade gott efter en kul dag.
På det stora hela en mycket trevlig dag även om någon tyckte att det hade varit bättre att spara pengarna som flygningen kostade och istället dragit en påse över huvudet på objektet och snurrat honom 1000 varv... :)
Bad update, i dubbel bemärkelse!
Det har varit en händelserik vecka, tillika en lite mörk vecka för Östhammars cyklister.
Om vi börjar i rätt ordning så var det en fantastisk upplevelse att ligga tätt bakom Kenneth med hyfsad kontroll på första "riktiga" rundan. Man kan uppenbarligen köpa sig snabbare.
Att det kan vara så lätt att cykla när framhjulet har markkontakt jämfört med när det är i luften.
Att sen bakdämparen med sin brain-ventil är genialisk gör färden ännu mer njutbar och effektiv.
Den porriga bakväxeln är inte bara sjukt snygg utan den fungerar perfekt också. Så perfekt att jag som gammal Shimanofantast är beredd att ge segern för skönaste reglage till SRAM.
Hoppar vidare till tisdag. Jag skulle köra vår runda ensam. Det gick bra, fortare i varje parti tills det slog tvärstopp... Som tur var i en tvär vänstersväng i ganska låg fart. Lite skrubb på ett par ställen men inget som gjorde ont.
Det blir Onsdag och ännu en dag med blodspår...
Rille var sugen på en tur till Hallstavik T&R. Ca 6,5 mil i bra tempo! Även Rille får anses som ett bevis för att material (och träning) gör en snabbare.
Sjukt avis på hjulen på Rilles väldigt lätta cykel...
På eftermiddagen var det dags för pass nummer två, mtb med Patrick. Vi höll ett bra tempo och jag ville jaga Patrick så jag släppte in honom framför mig när stigen smalnade av. I ett lite trixigt parti slog Patrick i ena pedalen i en sten vilket resulterade i en vådlig luftfärd på 7-8 meter i 30 km/h med en brutal landning som avslutning. Som tur var fanns det inga stenar eller träd precis där han landade och det hela slutade lyckligt med lite skrubbsår och en ömmande nacke. Kollades för säkerhets skull med röntgen på sjukan.
Nu skulle det naturligtvis varit en bild eller två på Patrick men eftersom han vägrar vara med på bild efter en episod med en halväten bulle så blir det så här istället... :)
Onsdagens kvällscykling missade jag eftersom Emils klass hade galej ute på Gräsö. Med facit i hand kanske det var lika skönt.
Ett gäng drog iväg på mtb. Kenneth, Sebastian och Tomas. I ett av banans roligaste partier men också knixigaste var det dags för tredje vurpan på två dagar. Den här gången var det Tomas tur, eller otur...
Hjärnskakning, en axel ur led och dessutom en fraktur i axeln blev summan av Tomas krasch. Illa, operationen är gjord idag och Tomas är fortfarande kvar på Ackis enligt rapport från hans fru.
Vi är många som tänker på Tomas och önskar honom välkommen hem.
Igår körde jag ett pass mtb på tre mil på egen hand, blev lite tuffare än planerat och pulsen landade på 81%. Två timmar vila inklusive korvgrillning med Emil och Elin hann jag med innan det var dags för pass nummer två.
Anders Lindholm, en av mina nyaste spinningdeltagare och nybörjare på asfalt ville ha sällskap på en 5,5 mil lång runda. Temat var fart...
Första två milen snittade vi 39,5 km/h, lite hjälp av vinden hade vi väl om sanningen ska fram. Totalt tog de 5,5 milen 1,5 timme, ca 20 minuter snabbare än Anders första runda på samma sträcka. Häftig utveckling!
Idag har två av våra barn slutat sexan. Abbe i Västland och Emil i Östhammar. Just nu firar grabbarna sommarlovsstarten i ett varmt rum med chips och X-box. :)
Abbe och Ville.
Efter skolavslutningen drog jag till Gävle för att kissa i en burk, det gick bra...
Gävle var förresten trångt idag med massor av studenter i diverse fordon.
Väl hemma igen blev det fredagsmys med barnen eftersom Nina, håll i er nu, inte var hemma... Love you anyway. <3
Elin tjatade om bad så vad fanns det att göra? Jo bada. Det var förvånasvärt varmt faktiskt.
Det var nog allt av betydelse som hänt sen sist. Eller... Det är det faktiskt inte men det blir en helt annan historia.
Förresten, en sak till. Hade precis guppat ut en bit i båten när min nya chef ringde och pratade lite. Mycket kul, saker faller på plats. :)
Fotnot: Bilderna på cykeldelar är från Ninas ekipage eftersom den var renare. :)
Om vi börjar i rätt ordning så var det en fantastisk upplevelse att ligga tätt bakom Kenneth med hyfsad kontroll på första "riktiga" rundan. Man kan uppenbarligen köpa sig snabbare.
Att det kan vara så lätt att cykla när framhjulet har markkontakt jämfört med när det är i luften.
Att sen bakdämparen med sin brain-ventil är genialisk gör färden ännu mer njutbar och effektiv.
Den porriga bakväxeln är inte bara sjukt snygg utan den fungerar perfekt också. Så perfekt att jag som gammal Shimanofantast är beredd att ge segern för skönaste reglage till SRAM.
Hoppar vidare till tisdag. Jag skulle köra vår runda ensam. Det gick bra, fortare i varje parti tills det slog tvärstopp... Som tur var i en tvär vänstersväng i ganska låg fart. Lite skrubb på ett par ställen men inget som gjorde ont.
Det blir Onsdag och ännu en dag med blodspår...
Rille var sugen på en tur till Hallstavik T&R. Ca 6,5 mil i bra tempo! Även Rille får anses som ett bevis för att material (och träning) gör en snabbare.
Sjukt avis på hjulen på Rilles väldigt lätta cykel...
På eftermiddagen var det dags för pass nummer två, mtb med Patrick. Vi höll ett bra tempo och jag ville jaga Patrick så jag släppte in honom framför mig när stigen smalnade av. I ett lite trixigt parti slog Patrick i ena pedalen i en sten vilket resulterade i en vådlig luftfärd på 7-8 meter i 30 km/h med en brutal landning som avslutning. Som tur var fanns det inga stenar eller träd precis där han landade och det hela slutade lyckligt med lite skrubbsår och en ömmande nacke. Kollades för säkerhets skull med röntgen på sjukan.
Nu skulle det naturligtvis varit en bild eller två på Patrick men eftersom han vägrar vara med på bild efter en episod med en halväten bulle så blir det så här istället... :)
Onsdagens kvällscykling missade jag eftersom Emils klass hade galej ute på Gräsö. Med facit i hand kanske det var lika skönt.
Ett gäng drog iväg på mtb. Kenneth, Sebastian och Tomas. I ett av banans roligaste partier men också knixigaste var det dags för tredje vurpan på två dagar. Den här gången var det Tomas tur, eller otur...
Hjärnskakning, en axel ur led och dessutom en fraktur i axeln blev summan av Tomas krasch. Illa, operationen är gjord idag och Tomas är fortfarande kvar på Ackis enligt rapport från hans fru.
Vi är många som tänker på Tomas och önskar honom välkommen hem.
Igår körde jag ett pass mtb på tre mil på egen hand, blev lite tuffare än planerat och pulsen landade på 81%. Två timmar vila inklusive korvgrillning med Emil och Elin hann jag med innan det var dags för pass nummer två.
Anders Lindholm, en av mina nyaste spinningdeltagare och nybörjare på asfalt ville ha sällskap på en 5,5 mil lång runda. Temat var fart...
Första två milen snittade vi 39,5 km/h, lite hjälp av vinden hade vi väl om sanningen ska fram. Totalt tog de 5,5 milen 1,5 timme, ca 20 minuter snabbare än Anders första runda på samma sträcka. Häftig utveckling!
Idag har två av våra barn slutat sexan. Abbe i Västland och Emil i Östhammar. Just nu firar grabbarna sommarlovsstarten i ett varmt rum med chips och X-box. :)
Abbe och Ville.
Efter skolavslutningen drog jag till Gävle för att kissa i en burk, det gick bra...
Gävle var förresten trångt idag med massor av studenter i diverse fordon.
Väl hemma igen blev det fredagsmys med barnen eftersom Nina, håll i er nu, inte var hemma... Love you anyway. <3
Elin tjatade om bad så vad fanns det att göra? Jo bada. Det var förvånasvärt varmt faktiskt.
Det var nog allt av betydelse som hänt sen sist. Eller... Det är det faktiskt inte men det blir en helt annan historia.
Förresten, en sak till. Hade precis guppat ut en bit i båten när min nya chef ringde och pratade lite. Mycket kul, saker faller på plats. :)
Fotnot: Bilderna på cykeldelar är från Ninas ekipage eftersom den var renare. :)
Helgen i sammandrag
Fredagen behövdes som tidigare nämnts för vila. Har nog sällan uppskattat Uppsala så mycket. Lite spring och mycket lugn. Hittade dessutom vad som just då såg ut att vara min drömcykel, ja iaf om man drömmer realistiskt.
Det blev ibland ganska uppenbart vem som låg på kaloriminus.
Lördagen blev pysseldag. Varmt och skönt väder gjorde att det verkade som ett bra alternativ. Innan kvällen blåste det upp till storm vilket helt tog bort lusten att göra den planerade cykelturen. Rodelträning blev ett toppenalternativ istället.
Nina är duktig på att googla, vilket ledde till att drömcykeln från i fredags degraderades till att bli ett dåligt alternativ.
När vi idag for till Sollentuna och hämtade upp Jari (svåger) för att sedan flanera lite i Täby så blev jag övertygad då jag såg denna... :)
Appropå skyltar så fick jag inspiration till en att sätta ovanför vår garageport också. Den kommer kanske modifieras något...
Den här söndagen har varit toppen och avslutades efter Stockholmsresan på allra bästa sätt. En tur i skogen med Nina, mat och Slumdog millionaire. Att garaget blivit trängre pga av två nya invånare är bara trevligt, finns det hjärterum finns det... Just det faktum att garaget fått nya invånare kommer avhandlas lite mer i detalj när vi lärt känna dem lite bättre. :)
Det blev ibland ganska uppenbart vem som låg på kaloriminus.
Lördagen blev pysseldag. Varmt och skönt väder gjorde att det verkade som ett bra alternativ. Innan kvällen blåste det upp till storm vilket helt tog bort lusten att göra den planerade cykelturen. Rodelträning blev ett toppenalternativ istället.
Nina är duktig på att googla, vilket ledde till att drömcykeln från i fredags degraderades till att bli ett dåligt alternativ.
När vi idag for till Sollentuna och hämtade upp Jari (svåger) för att sedan flanera lite i Täby så blev jag övertygad då jag såg denna... :)
Appropå skyltar så fick jag inspiration till en att sätta ovanför vår garageport också. Den kommer kanske modifieras något...
Den här söndagen har varit toppen och avslutades efter Stockholmsresan på allra bästa sätt. En tur i skogen med Nina, mat och Slumdog millionaire. Att garaget blivit trängre pga av två nya invånare är bara trevligt, finns det hjärterum finns det... Just det faktum att garaget fått nya invånare kommer avhandlas lite mer i detalj när vi lärt känna dem lite bättre. :)
Ottarstrampet, efterspel
Nina har jobbat extremt mycket och denna helgen är de enda lediga dagarna på väldigt länge. Gårdagen tillbringades i Uppsala det vackra vädret till trots. Lugnt och skönt blev det och vi konstaterade att det nog är första gången på snart ett år som vi bara strosat runt och tagit det lugnt på hemmaplan. :)
En hel del tid spenderades på Cykel & skidstället...
Sen lunch på Tzatsiki och sedan en lugn kväll hemma med god mat kändes toppen efter torsdagens prövning.
Idag har det varit ännu lugnare, trädgårdsfix mm. Planen var att även hinna med ett cykelpass, eftersom stormvindarna ville annorlunda blev det ännu en vilodag.
Eftersom alla som cyklar gillar att se sig själva på bild så kommer en liten bildbomb från Ottarstrampet signerad Nina. Håll till godo!
Patricks klunga vid varvningen.
Henrik vid varvning. Henrik som för övrigt lyckades cykla fram en spricka i sin ram på den "lätta banan"...
Peter varvar. Även han med en spricka i sin ram av märket Scott...
Håkan från Söderfors har försökt övertyga mig om det förträffliga med 29". Vet inte om han är den bästa reklampelaren. Trasig fälg med punka som resultat. :)
Vinnaren, Alexander Eiler, borde läst stilskolan... Ärmlöst och knästrumpor är inte ok. Inte ens om man cyklar banan på 2 timmar blankt sånär som på 37 sekunder. :) 
Jari på väg mot mål som sjätte man. Starkt!
Jocke från Tierp var som vanligt tokstark och slutade sjua.
Kenneth, dagens snabbaste Östhammarsbo! Med ett förflutet som duktig crossåkare så tror jag att han skrattade hela banan. Trettonde plats är respekt!
Stretch? Hm, cyklister stretchar inte...
Även jag kom i mål, tjugonde plats och trea efter svåger och Kenneth.
Patrick och Ida. 
Slutligen så tror jag att jag kan konstatera att alla var nöjda med sina lopp. Även om det var många som var mindre nöjda med sina cyklar... Jag är definitivt en av dem som hoppas att min gamla cykel kommer bli permanent utrustad med dubbdäck inom kort.
Min dator just nu.
Summering av Ottarstrampet del 3
Så kommer den hett efterlängtade racerapporten äntligen. Möjligen något färgad av god mat och ett antal glas rödvin. Tyvärr inte så mycket vin att jag glömt resultatet...
Efter att jag som vanligt servat goda vänner med flaskor, handskar, glasögon, fixning av nummerlappar och annat så började det närma sig start. Att serva goda vänner är förresten nått jag är van med efter år av träning och tävling med bröderna Norling. :)
Vi var som sagts tidigare flera från Östhammar som skulle trampa runt, ca 10-11 stycken visade det sig bli. Personligen så hade jag som mål att bli snabbast i stan, Jari fick i sammanhanget räknas som nollåtta då jag inte räknade med att ha en chans mot en av Sveriges vassaste multisportare. jag räknade således med att den svåraste konkurrenten i stan skulle bli Kenneth Karlsson, far till en av Jaris lagmedlemmar i Team Axa Multisport, John.
Kenneth har ett förflutet som crossåkare och är teknisk som satan i skogen. Som om det inte vore nog så har Kenneth till den här säsongen ärvt Johns förra cykel, ett toklätt XC-spjut av märket Scott, illa.
Lite nervös inför loppet kollade jag med en vän från Tierp, Micke Öhman, via Facebook kvällen innan hur banan var. Med tanke på hans svar så är jag tveksam till hans vänskap numera.
-"Mest grus, bara att BOMBA!"
Haha!!! Vilket skämt! Kul Micke! Verkligen superkul... :)
Nåväl, för att inte gå händelserna i förväg så fortsätter jag som om jag fortfarande vore vän med Micke.
Andades ut en smula och tänkte att banan verkar perfekt för mig som har styrkan i slätdraget och vill ha så lite tekniskt som möjligt. Dels pga av min nio (9) år gamla cykel som både är tung och saknar framdämpare och min bristande förmåga att ta mig fram fort i stökig terräng.
Med Mickes ord ringande i öronen så ägnade jag onsdagen åt att justera om framväxeln som rasslat och hoppat mellan de två största dreven. Min lösning blev att justera så just de dreven fungerade ok, vilket fick till följd att de 9 lägsta växlarna inte gick att använda. En toppenplan med tanke på att banan bestod av mest grus och att det skulle handla bara om att "bomba"... Med tanke på detta fanns det heller ingen anledning till oro över att framgaffeln inte dämpar det minsta, om man inte kör på en grävling eller störtar ned i ett krondike.
Förstod efter uppvärmningen att de första kilometrarna skulle bli vidriga då banan inledningsvis var lika lättcyklad som en skön badstrand...
Starten går!
Precis som förväntat blev starten full gas från början. Snabbisarna i täten drog på för fullt och spräckte fältet i den tungtrampade sanden.
Jag insåg direkt att det inte var någon idé att ens försöka gå med. Risken att bränna sig var alltför stor.Trygg i förvissningen om att min tid skulle komma på de snabba grusvägarna trampade jag på i mitt tempo med hela 10% kvar av mitt hjärtas kapacitet...
Kilometer på kilometer avverkades utan att jag kände några hårda grusvägar under hjulen. Tätklungan var som bortblåst, bakåt var det tomt. Jag hade hamnat i det vacuum som jag hatar. Stigar med massor av rötter och sten avlöste varandra, endast uppblandade med jobbiga backar. Backar som blev ännu jobbigare eftersom jag justerat bort mina nio lättaste växlar... Smart Tobbe, verkligen briljant...
Den stökiga terrängen i kombination med min gamla cykel utan fungerande dämpare sög musten ur mig ganska ordentligt.
När äntligen varvningen kom efter 2,5 mil var jag ganska mör och gladdes ordentligt åt att se Nina, för dagen klädd i cerise för att synas, med en flaska sportdryck. Langningen gick perfekt och jag tog mig återigen an den tunga sanddelen.
Strax efter var jag ganska uppgiven. Räknade inte med att hinna ikapp Kenneth eller Jari som jag hade tappat redan i starten. Enda trösten var att resten av Östhammarsgänget var bakom.
Med värkande handleder, stumma armar och en rygg som skrek av smärta vägde jag mina alternativ. Trampa på i mitt eget tempo i ytterliggare 1 timme och 15 minuter eller slå av på takten och vänta in första man som jag känner och iaf ha sällskap till mål.
Efter noggrant övervägande så valde jag att nöta på i mitt tempo. Att slå av för att man är trött, förbannad och kroppen värker är inte min grej.
Malde på och anlände till målet efter ca 2,5 timme som tjugonde man, tröttare i armar och rygg än i benen.
Jari och Kenneth var redan i mål. Jari på sjätte plats och nöjd över att ha slagit 2 x Karlsson, Kenneth nöjd över att vara snabbast i Östhammar och kanske lite grinig över torsk mot Jari.
Gammal är äldst och jäkligt snabb! All heder till Kenneth, Östhammars vassaste MTB-cyklist.
Efter mig anlände resten av Östhammarsborna med Markus först. Hedrande eftersom han gjorde sitt livs första lopp.
Patrick var nästa man. En man som under resans gång insett att fulldämpat inte är så dumt...
Tävlingen var skoj tyckte alla. Alla tyckte även att den var jobbigare än förväntat. Jag personligen blev smärtsamt påmind om flera saker. Att träningspassen måste bli hårdare var en av sakerna...
Glada var vi allihop, gladast var Jari och jag när vi fick belöning av Nina.
Nu orkar jag inte mer. Reflektioner och fler bilder kommer imorgon.
Att springa (eller snarare gå) en dag på stan har tagit hårt på krafterna. Speciellt som min kära Nina satt fart på cykelbytarfunderingarna ordentligt. :)
Efter att jag som vanligt servat goda vänner med flaskor, handskar, glasögon, fixning av nummerlappar och annat så började det närma sig start. Att serva goda vänner är förresten nått jag är van med efter år av träning och tävling med bröderna Norling. :)
Vi var som sagts tidigare flera från Östhammar som skulle trampa runt, ca 10-11 stycken visade det sig bli. Personligen så hade jag som mål att bli snabbast i stan, Jari fick i sammanhanget räknas som nollåtta då jag inte räknade med att ha en chans mot en av Sveriges vassaste multisportare. jag räknade således med att den svåraste konkurrenten i stan skulle bli Kenneth Karlsson, far till en av Jaris lagmedlemmar i Team Axa Multisport, John.
Kenneth har ett förflutet som crossåkare och är teknisk som satan i skogen. Som om det inte vore nog så har Kenneth till den här säsongen ärvt Johns förra cykel, ett toklätt XC-spjut av märket Scott, illa.
Lite nervös inför loppet kollade jag med en vän från Tierp, Micke Öhman, via Facebook kvällen innan hur banan var. Med tanke på hans svar så är jag tveksam till hans vänskap numera.
-"Mest grus, bara att BOMBA!"
Haha!!! Vilket skämt! Kul Micke! Verkligen superkul... :)
Nåväl, för att inte gå händelserna i förväg så fortsätter jag som om jag fortfarande vore vän med Micke.
Andades ut en smula och tänkte att banan verkar perfekt för mig som har styrkan i slätdraget och vill ha så lite tekniskt som möjligt. Dels pga av min nio (9) år gamla cykel som både är tung och saknar framdämpare och min bristande förmåga att ta mig fram fort i stökig terräng.
Med Mickes ord ringande i öronen så ägnade jag onsdagen åt att justera om framväxeln som rasslat och hoppat mellan de två största dreven. Min lösning blev att justera så just de dreven fungerade ok, vilket fick till följd att de 9 lägsta växlarna inte gick att använda. En toppenplan med tanke på att banan bestod av mest grus och att det skulle handla bara om att "bomba"... Med tanke på detta fanns det heller ingen anledning till oro över att framgaffeln inte dämpar det minsta, om man inte kör på en grävling eller störtar ned i ett krondike.
Förstod efter uppvärmningen att de första kilometrarna skulle bli vidriga då banan inledningsvis var lika lättcyklad som en skön badstrand...
Starten går!
Precis som förväntat blev starten full gas från början. Snabbisarna i täten drog på för fullt och spräckte fältet i den tungtrampade sanden.
Jag insåg direkt att det inte var någon idé att ens försöka gå med. Risken att bränna sig var alltför stor.Trygg i förvissningen om att min tid skulle komma på de snabba grusvägarna trampade jag på i mitt tempo med hela 10% kvar av mitt hjärtas kapacitet...
Kilometer på kilometer avverkades utan att jag kände några hårda grusvägar under hjulen. Tätklungan var som bortblåst, bakåt var det tomt. Jag hade hamnat i det vacuum som jag hatar. Stigar med massor av rötter och sten avlöste varandra, endast uppblandade med jobbiga backar. Backar som blev ännu jobbigare eftersom jag justerat bort mina nio lättaste växlar... Smart Tobbe, verkligen briljant...
Den stökiga terrängen i kombination med min gamla cykel utan fungerande dämpare sög musten ur mig ganska ordentligt.
När äntligen varvningen kom efter 2,5 mil var jag ganska mör och gladdes ordentligt åt att se Nina, för dagen klädd i cerise för att synas, med en flaska sportdryck. Langningen gick perfekt och jag tog mig återigen an den tunga sanddelen.
Strax efter var jag ganska uppgiven. Räknade inte med att hinna ikapp Kenneth eller Jari som jag hade tappat redan i starten. Enda trösten var att resten av Östhammarsgänget var bakom.
Med värkande handleder, stumma armar och en rygg som skrek av smärta vägde jag mina alternativ. Trampa på i mitt eget tempo i ytterliggare 1 timme och 15 minuter eller slå av på takten och vänta in första man som jag känner och iaf ha sällskap till mål.
Efter noggrant övervägande så valde jag att nöta på i mitt tempo. Att slå av för att man är trött, förbannad och kroppen värker är inte min grej.
Malde på och anlände till målet efter ca 2,5 timme som tjugonde man, tröttare i armar och rygg än i benen.
Jari och Kenneth var redan i mål. Jari på sjätte plats och nöjd över att ha slagit 2 x Karlsson, Kenneth nöjd över att vara snabbast i Östhammar och kanske lite grinig över torsk mot Jari.
Gammal är äldst och jäkligt snabb! All heder till Kenneth, Östhammars vassaste MTB-cyklist.
Efter mig anlände resten av Östhammarsborna med Markus först. Hedrande eftersom han gjorde sitt livs första lopp.
Patrick var nästa man. En man som under resans gång insett att fulldämpat inte är så dumt...
Tävlingen var skoj tyckte alla. Alla tyckte även att den var jobbigare än förväntat. Jag personligen blev smärtsamt påmind om flera saker. Att träningspassen måste bli hårdare var en av sakerna...
Glada var vi allihop, gladast var Jari och jag när vi fick belöning av Nina.
Nu orkar jag inte mer. Reflektioner och fler bilder kommer imorgon.
Att springa (eller snarare gå) en dag på stan har tagit hårt på krafterna. Speciellt som min kära Nina satt fart på cykelbytarfunderingarna ordentligt. :)
Summering av Ottarstrampet del 2
Vendelborna hade verkligen jobbat hårt för att få till ett kul event. Skidsprint på riktig snö i juni var ett roligt initiativ.
Löpningen har jag tyvärr inga bilder ifrån men uppgifter säger att Anders Hallberg var allra snabbast på 5 km. Grattis grabben!
The beast aka Jari, fixar det sista innan start...
Sammanbitna gubbar innan start.
Resten av dagen som inkluderar min upplevelse av loppet kommer senare ikväll.
Löpningen har jag tyvärr inga bilder ifrån men uppgifter säger att Anders Hallberg var allra snabbast på 5 km. Grattis grabben!
The beast aka Jari, fixar det sista innan start...
Sammanbitna gubbar innan start.
Resten av dagen som inkluderar min upplevelse av loppet kommer senare ikväll.
Summering av Ottarstrampet del 1
Idag var det dags att bekänna färg. Alla konkurrenter skulle stå på startlinjen. Jari, Kenneth, Patrick, Henrik, Markus m fl från Östhammar, dessutom ett antal snabbisar från Tierp i form av Jocke, Linus och Micke.
Målet var att bli sämst tvåa i Östhammarsgänget, Jari räknar jag som proffs och dessutom Sollentunabo. Kenneth kändes som största hotet. Fick lite hopp när jag fick information om att banan skulle vara mest grusväg, dvs bara att "bomba". Passar mig som är starkare på asfalt än i teknisk terräng. SÅ FEL!!!
Återkommer till resultatet lite senare.
Vi packade och rullade iväg i samlad trupp. Väl på plats i Vendel blir jag snabbt varse att jag missat ett kapitel i stilskolan för cyklister. Det kommer dessutom innan dagen är slut visa sig att jag missat lite fler kapitel, eller iaf att fler borde ha läst...
Henrik Gille må vara en toppenkille på alla sätt men detta är nästan oförlåtligt...
Patrick funderar på hur snabb vagnen skulle vara i skogen
Ida, en blivande extremsportare.
Jag som nästan hade bestämt mig för Scott fick ett tecken...
Miss nummer två, lappen ska sitta på ryggen! Panik utbröt och det blev ett himla nålande för att rätta till fadäsen.
Fortsättning följer...
Målet var att bli sämst tvåa i Östhammarsgänget, Jari räknar jag som proffs och dessutom Sollentunabo. Kenneth kändes som största hotet. Fick lite hopp när jag fick information om att banan skulle vara mest grusväg, dvs bara att "bomba". Passar mig som är starkare på asfalt än i teknisk terräng. SÅ FEL!!!
Återkommer till resultatet lite senare.
Vi packade och rullade iväg i samlad trupp. Väl på plats i Vendel blir jag snabbt varse att jag missat ett kapitel i stilskolan för cyklister. Det kommer dessutom innan dagen är slut visa sig att jag missat lite fler kapitel, eller iaf att fler borde ha läst...
Henrik Gille må vara en toppenkille på alla sätt men detta är nästan oförlåtligt...
Patrick funderar på hur snabb vagnen skulle vara i skogen
Ida, en blivande extremsportare.
Jag som nästan hade bestämt mig för Scott fick ett tecken...
Miss nummer två, lappen ska sitta på ryggen! Panik utbröt och det blev ett himla nålande för att rätta till fadäsen.
Fortsättning följer...
Traditionsenlig laddningsmusik
Strax dax att rulla iväg till Vendel för att trampa 5 mil på MTB'n. Ska bli skoj! :)
Bilder och rapport från dagen kommer ikväll.
